Jag har en släng av coulrofobi dvs jag har fobi för clowner.
När jag var liten tyckte jag de var okej i alla olika former men ju äldre jag blivit ju mer illa berörd har jag blivit av dem.
Det är något med deras målade ansikte som döljer deras ansiktsutryck som gör mig illa till mods. Att sminkningen inte alltid passar till hur de ser ut. Sminket ler men inte personen under.
Att se en fullt sminkad clown ger mig olustkänslor och jag vill tvätta bort det. Jag vill se den riktiga människan under.
Det blir också vanligare och vanligare att clowner är skurkar på film och teven. Det driver på obehaget.
Jag vill springa skrikande ifrån platsen när jag ser en clown eller åtminstone blunda hårt. Hade inte varit roligt att blivit jagad av en. Det som hände lite då och då för ett par år sedan runt i landet.
Växte med Clownen Manne. Han och Staffan Westerberg som var Vilse i Pannkakan härjade fritt i 70-talets teveapparater. Stackars Staffan har ju anklagats för att ha förstört en hel generation. Manne kanske också hjälpte till.
Det är ett under att man är som man är. Flummigheten på teve var hög under detta hemska årtionde. Kanske är det därför jag inte gillar clowner.
Det sägs ju att barndomen präglar en som vuxen.
Vad det än är så avstår jag gärna att titta på filmer med clowner inblandade. Filmen Det var dock dålig på grund av andra anledningar för så mycket är inte clownen Pennywise med i bild.
Kommentera