Kom och tänka på idag var jag jobbat någonstans genom åren.
Fick tänka till lite när det kom till mitt första jobb. Det är ju ett tag sedan jag började mitt första jobb om jag så säger.
Jag var rätt så blyg när jag var ung så det där med att söka jobb var otroligt jobbigt.
Arbetsförmedlingen skickade iväg mig på anställningsintervju på Ekströms Garn i Nässjö. Det fick jag direkt då de upptäckte att jag kände en som jobbade där, en klasskamrat till kusinvitamin. Ekströms Garn sålde garn på postorder och jag packade garn dagarna i ända. Det var ett säsongarbete, så när säsongen var över för den gången slutade jag. Det var väl inte det mest inspirerande av jobb om man så säger. Vi var några unga och några gamla och det var mycket skitsnack.
Jag blev arbetslös igen och jobb genom något som på 80-talet hette ungdomslagsarbete. Det var mer praktik än ett riktigt jobb. Först jobb i skolköket på Runnerydsskola och sedan roligt nog på Arbetsfördlingen i Nässjö.
Där satt jag och registrerade jobb i det nymodiga formatet datorer. Internet fanns inte än så jag la in jobben på filer som sedan skickades till en central som skrev ut jobbtidningen. Roligt nog så när jag till slut fick mitt första fasta jobb så var det inte genom arbetsförmdlingen utan min kusinvitamin.
Hon jobbade på Autotransit. Där satt jag och fyllde i hemtagningar, det vill säga tullpapper för varor köpte i annat land, i över tre år. Jag jobbade med ett roligt gäng och en skock udda lastbilschaufförer. Men att sitta på kontor har väl aldrig varit min favoritsysselstättning så till slut sa jag upp mig utan att ha nytt jobb.
Men innan anställningen tog slut hade jag fått nytt jobb på Blomsterlandet. Det var dock inte färdigbyggt ännu. Så under sommaren jobbade jag på Wilhelmros Dementboende i Jönköping. Ett jobb som var både otroligt givande och sanslös jobbigt.
På Blomsterlandet jobbade jag sedan i nästan fyra år. Det var ett jätteroligt jobb bland blommor och blader. Hade jobbat där mycket längre om det inte varit för att chefen inte var så rolig, om jag utrycker mig lite fint. Så jag sa upp mig hip som hap och flaxade iväg som au pair i Florida utan minsta eftertanke. Jag ville bara komma bort.
Jag var tjugosju år när jag åkte över. Jag hade bott själv i sju år så det var inte lätt att flytta in hos en familj och endast ha en säng inne på deras kontor. Modern i familjen var otroligt krävande. Hittade hon minsta smutsfläck fick jag avdrag på lönen. Jag var där svart så jag hade inget att säga till om. Grabbarna var både härliga och otroligt bortskämda. Efter sju månader fick jag svår hemlängtan och åkte hem tidigare än det planerade ett och halvt året. Men aldrig kommer jag ångra att jag åkte över, hur jobbigt det än var. Den resan förändrade mitt liv. Utan den resan hade jag ens åkte till USA alls? Nu har jag varit i alla USAs femtio stater. Hade det hänt ändå?
När jag kom hem -94 började jag så småningom jobba som busschaufför på Linjebuss i Jönköping. Jag älskade att köra buss! Det absolut bästa jobb jag någonsin haft! Efter fem år tvingades jag flytta till Göteborg pga att en passagerare började förfölja mig. Där stannade jag i fyra år. Först några månader på Linjebuss i Partille. Men jag hann inte mer än börja där förrän de fick veta att de skulle förlora trafiken till nästa sommar. Då hoppade jag över till Swebus, som vunnit trafik strax efter nyår.
Men att bo i storstad var verkligen inte min grej. Jag ville bara hem till Småland och efter knappt fyra år i storstan flyttade jag hem igen. Även om risken fanns att passageraren skulle förfölja mig igen. Jag ville bara hem. Tack o lov stötte jag aldrig på knäppgöken igen.
Jag jobbade först i några år på Swebus och när de förlorade trafiken så hoppade jag över till Arriva. Efter ytterligare några år tackade de för sig och jag följde med över till Keolis. Men då hade jag fått MS och kunde inte längre köra buss. Så jag har bara varit anställd på Keolis men aldrig jobbat där.
Det var bittert att behöva sluta ett jobb som jag älskade så. Men jag fick i alla fall en bit över sexton härliga år. Trots att det är tio år sedan jag slutade köra ser jag mig fortfarande som busschaufför. Det är min identitet och det jobbet som gjort störst avtryck på mig. Där fick jag göra det jag mest gillade. Ratta ett stort fordon och träffa folk. Det var tider det.
Nu tror jag att jag fått med alla jobben jag haft. Som jag fått lön för. Jag praktiserade på Tempo och JC när jag gick på Distribution- och Kontorlinjen på Brinell. Men som sagt där fick jag ingen lön så de räknas inte.
Jag saknar verkligen att ha ett jobb att gå till. Att vara hemma är bara skönt om du just vet att du har ett jobb att gå tillbaka till så småningom. Att gå hemma och vara sjuk är inte roligt.
Kommentera