Filmen Hacksaw Ridge är den sanna berättelsen om Desmond Doss som räddade någonstans mellan 50-100 personer i andra världskrigets slag om Okinawa i Stilla Havet. Själv sa han runt 50 pesoner, de som tog emot dem sa runt 100. Så de har enats om 75 stycken.
Desmond Doss, fantastiskt spelad av Andrew Garfield, var djupt reliogös och vapenvägrade, trots att ha gick med i armén. Han ville rädda liv, inte ta dem. Han anmälde sig som sjukvårdare men var tvungen att genomgå militärträning. Vilket innebar lära sig skjuta. Han vägrade. De gjorde allt för att bli av med honom, även ställde honom inför krigsrätt. Men han lyckades till slut få godkänt att delta i kriget utan att bära vapen.
Filmen börjar med en gräslig krigsscen för att sedan gå över till att berätta om Desmonds uppväxt och anledningen till att han vägrade vapen. Där blir det mycket reliogöst prat, kändes nästan men bara nästan, lite väl mycket ibland. Men de klagomålen glömmer jag helt när de anländer till Okinawa och ska ta sig upp för en bergvägg och upp till platån Hacksaw Ridge. Sex gånger hade amerikanarna försökt inta platån, men varje gång skjöljde japanarna över dem i mängder och de tvingades retirera. Nu ska de försöka en sjunde gång.
Krigsscenerna är en ren käftsmäll. Aldrig, och jag har sett mycket, har jag sett något liknande på bio. Det är fasansfullt, går inte att värja sig från. De känns i hela kroppen. Dödandet, kroppsdelar som flyger, brinnande människor, råttor som äter på lik, eländet har ingen ände. Fasorna är så gräsliga att man inte försår hur någon över huvudettaget kunde överleva och att de som överlevde blev normala efteråt. Scenerna får Rädda Menige Ryans fantastiska inledningsscen att framstå som en söndagspromenad i parken. Jag var alldeles skakig efteråt, kunde knappt inte gå. Det är spännande, fasansfullt, bedövande och här och var en gnutta ljus och lite humor.
I detta galna kaos lyckas Desmond Dodd överleva utan att döda någon och rädda mängder med soldater. Inte bara amerikanare utan även också japanare. Han tyckte att alla hade rätt till vård var de än kom ifrån. Desmond blir kvar uppe på platån när amerikanarna retirerar en sjunde gång och lyckas gång på gång fira ner skadade till dem som fanns nedanför. Han bad till Gud, bara en till. Låt mig rädda en till. Scenerna när Desmond kravlar runt bland döda kroppar för att hitta levande är helt fantastiska och otroligt spännande.
Kan verkligen rekommendera Hacksaw Ridge. Men det är verkligen inget film för veklingar. Krigsscenerna är FASANSFULLA men otroligt välgjorda. Men trots sitt totala elände finns här inga utdragna och glorifierade dödsscener. Inget onödigt blodsprutande à la Tarantion. Här visas helt enkelt hur fasansfull krig är. Inget mer eller mindre. War is Hell.
Det ända är väl att Desmond Doss nästan framställs som självaste Jesus i vissa scener. Men samtidigt var vad han gjorde något så fantstiskt att det nästan är overkligt. Han är den ende amerikans som fått Medal of Honor, det högsta utmärkelse en soldat kan få i USA, utan att ha burit vapen. Filmen avslutas med scener från en intervju av den verklige Desmond Doss, han dog 2006, och några av hans överordnade.
Kommentera