Jag lyssnar nästan bara på filmmusik numera. Helst ska det vara bakgrundsmusiken, det som på engelska kallas score. Men jag vill alltid upp det med sånger från filmer. Allt från pop till opera, hårdrock till visor. Allt går bra så länge det varit med i en film jag sett. Helst ska jag ha sett den på bio men tv duger också. Då och då slinker musik med från filmer jag inte sett. Men då får den vara väldigt speciell.
Men det som ger mig mest ur känslomässig synpunkt är bakgrundsmusiken. Ibland lyssnar jag mer på den än tittar på själva filmen. Det har hänt att musiken är det enda bra med filmen. Vin Diesles gräsliga Babylon A.D. är ett sånt fall. Fantastisk vacker musik till den totalt ologiska actionfilmen. Jag undrar om isländske Atli Övarsson över huvudtagit sett filmen för den passar verkligen inte in. Önskar verkligen att jag inte sett filmen men hade jag inte gjort det hade jag ju missat musiken. Så inget ont utan att det har något gått med sig.
Annars är tyske Hans Zimmer min store favorit kompositör. Han är otroligt bra på att variera sig. Melankoliska Thelma & Louise till bombastiska, spela på så hög ljudnivå att öronen blöder, Pirates of the Caribbean 2-4, han överproducerade, vad det nu betyder, Black Pearl. Det ryktas att det är han som kom på Pirates temat. Inte Klaus Badelt som står som kompositör till musiken. Varför han nu skulle låta Badelt ta åt sig äran?
Jag älskar det finns tydliga teman i musiken så att så fort jag hör den så vet jag vilken film den kommer ifrån.
Gladiator, Black Hawk Down, Fredsmäklaren sätter tonen direkt. Äslkar dem och givetvis är de komponerade av Hans Zimmer
En annan favorit är musiken till Atonement, Försoning, med Kiera Knightly bla. Dario Marianelli fick en förtjänstfull Oskarsstatyett för den. Saoirse Ronans figur aspirerar på att bli författarinna och skriver hela tiden böcker. Detta har gjort att Maianelli har på ett mycket läckert sätt vävt in ljudet av en gammal skrivmaskin i flera av styckena. Det förstärker känslan.
Favoriten just nu är musiken till fantastiska Black Swan med Natalie Portman. Där väver Clint Mansell in musiken från Tjajkovskijs Svan Sjön på ett smart sätt. Den förstärker den redan starka och oerhört berörande filmen. Man följer Ninas resa in i galenskapen när hon ska dansa i rollen som både den vita och svarta svanen. Filmmusik kan göra mig ledsen, sorgsen och glad. Den drarmig upp när jag känner mig däppig. Den kan göra en lång och tråkig väg till ett skådespel. För bland det bästa jag vet så är det att köra bil och lyssna på musik samtidigt. Då blir jag riktigt lycklig:D
Men det som ger mig mest ur känslomässig synpunkt är bakgrundsmusiken. Ibland lyssnar jag mer på den än tittar på själva filmen. Det har hänt att musiken är det enda bra med filmen. Vin Diesles gräsliga Babylon A.D. är ett sånt fall. Fantastisk vacker musik till den totalt ologiska actionfilmen. Jag undrar om isländske Atli Övarsson över huvudtagit sett filmen för den passar verkligen inte in. Önskar verkligen att jag inte sett filmen men hade jag inte gjort det hade jag ju missat musiken. Så inget ont utan att det har något gått med sig.
Annars är tyske Hans Zimmer min store favorit kompositör. Han är otroligt bra på att variera sig. Melankoliska Thelma & Louise till bombastiska, spela på så hög ljudnivå att öronen blöder, Pirates of the Caribbean 2-4, han överproducerade, vad det nu betyder, Black Pearl. Det ryktas att det är han som kom på Pirates temat. Inte Klaus Badelt som står som kompositör till musiken. Varför han nu skulle låta Badelt ta åt sig äran?
Jag älskar det finns tydliga teman i musiken så att så fort jag hör den så vet jag vilken film den kommer ifrån.
Gladiator, Black Hawk Down, Fredsmäklaren sätter tonen direkt. Äslkar dem och givetvis är de komponerade av Hans Zimmer
En annan favorit är musiken till Atonement, Försoning, med Kiera Knightly bla. Dario Marianelli fick en förtjänstfull Oskarsstatyett för den. Saoirse Ronans figur aspirerar på att bli författarinna och skriver hela tiden böcker. Detta har gjort att Maianelli har på ett mycket läckert sätt vävt in ljudet av en gammal skrivmaskin i flera av styckena. Det förstärker känslan.
Favoriten just nu är musiken till fantastiska Black Swan med Natalie Portman. Där väver Clint Mansell in musiken från Tjajkovskijs Svan Sjön på ett smart sätt. Den förstärker den redan starka och oerhört berörande filmen. Man följer Ninas resa in i galenskapen när hon ska dansa i rollen som både den vita och svarta svanen. Filmmusik kan göra mig ledsen, sorgsen och glad. Den drarmig upp när jag känner mig däppig. Den kan göra en lång och tråkig väg till ett skådespel. För bland det bästa jag vet så är det att köra bil och lyssna på musik samtidigt. Då blir jag riktigt lycklig:D
Kommentera