Så otroligt roligt det kan bli ibland!
Eftersom jag har hand om missionskyrkans sociala medier får jag numera gå på mer saker i kyrkan är jag brukar men idag hade jag gått ändå.
Församlingens kör För Guds Skull sjöng under gudstjänsten och jag älskar dem.
De är inte så många men de sjunger fantastiskt! Stämsången är rysningsframkallande och vissa sånger otroligt medryckande.
Ibland vill jag ställa mig upp och tjoa och applodera när de sjungit klart. Nöjde mig, på svenskt vis, med att klappa lite och säga högt att de är fantastiska.
Efteråt var det gofika nere i källaren.
Jag och min reskompis satte oss ihop och så anslöt ytterligare en från kören. Vi kom igång att prata som bara den. Givetvis med de andra runt omkring oss med men mest blev det vi tre.
Reskompisen undrade om vi inte kunde ta oss en liten tur efteråt. Det regnar visserligen men vi kan ju åka och äta någonstans.
Vi hoppade genast på och det bestämdes att vi skulle åka till Aborraviken.
Först var jag och V tveksamma. Senaste gångerna vi besökt restaurangen hade det varit otroligt sunkigt och maten tråkig.
Men resekompisen förklarade att hela bygget var nyrenoverat och det var nya ägare till restaurangen.
Det var väldigt länge sedan V och jag varit där så vi litade på resekompisen att allt numera var bra och det var det.
Nu var det mycket fräscht och maten var jättegod och billig.
Där blev vi sedan sittande och pratade i massor. Vi kom igång med otroligt intressanta samtal om allt möjligt.
Så roligt och så oplanerat. Det gillar jag.
Jag måste ju planera minsta lilla resa utanför bygränsen numera noga i förväg, så att åka iväg så här blev jätteroligt.
På helgerna har jag sällan några planer, så då kan jag hoppa på och följa med bara sådär.
Det här får vi ta och göra fler gånger!
