I år är det 25 år sedan jag fick min första mobiltelefon.
Det var en Nokia 3310 och jag fick den av far och mor när jag flyttade ner till Göteborg.
Tänk vad det har ändrats på de tjugofem åren!
Inte kunde man tro då att man ett antal år senare inte kunde leva utan sin mobil.
Att man har precis allt i den och att man tar mängder med kort med den.
Tänk vad tekniken har förändrats under de åren!
Den var inte större än att jag kunde ha den i västfickan på uniformen och det var bara på jobbet som jag hade den igång.
När jag var hemma stängde jag av den och förlitade mig helt på den fasta telefonen.
Nu är mobilen den enda telefon jag har. Den fasta stängde jag av något år innan Telia eller vem det nu är som äger telefonledningarna, stängde av möjligheten att använda den.
Jag ringde inte mycket men det mesta blev med mobilen och då fanns ingen anledning att ha en fast telefon.
Den krånglade så mycket ändå. Fick felanmäla den var och varannan vecka då ledningen hela tiden gick av. Till slut bytte de ut flera hundra meter ledning. Lagom tills att de la ner den fasta telefonin...
Nu far man panik om man inte har mobilen med sig hela tiden. Det är känslan av att gå hemifrån naken.
Utan mobilen går inte att leva!
Den använder man till allt. Surfa på nätet, betala när man shoppar, ta kort och spela spel.
Tekniken har verkligen förändrats.
Förr fick man sitta där vid telefonen och prata och väntade man samtal blev man galen om någon annan använde den.
Tänk vad smidigt det är nu för tiden om man träffar en karl och han säger, jag ringer dig. Då kan man fortsätta sitt liv som ingenting.
Förr fick man sitta där vid telefonen och vänta på ett samtal, som för det mesta aldrig kom.
Kommentera