Med lite vänlighet och mycket glädje kommer man långt.
Efter några inspelningsplatsbesök så hade klockan kommit fram till lunch och jag började leta efter något att äta.
Efter den tunga frukosten kände jag inte alls för hamburgare, som är ett vanligt val när jag är ute och reser.
Efter lite funderande så blev det Fräcka Fröken. Här var systrarna och jag och åt för ett par, tre år sedan. Minns det som ett trevligt ställe.
De serverade raggmunkar, som jag älskar, till lunch och jag blev överlycklig.
Men säg den glädje som varar. Hann inte mer än tänka den lyckliga tanken förrän ägaren kom ut till kassan och berättade för servitrisen att raggmunkarna var slut.
Jag blev alldeles förtvivlad.
"Du får inte göra så mot mig! Jag älskar raggmunkar!"
En glad diskussion följde och till slut säger ägaren att han ska fixa ihop en ny smet så att jag och en kvinna till kunde få raggmunkar.
Men det skulle dröja innan de blev färdiga.
"Gör inget, tyckte jag, har ingen tid att passa."
När de till slut kom så var de bland de godaste raggmunkar jag någonsin ätit!
Absolut nygjorda och fläsket var så mört att det nästan smälte i munnen.
Som grädde på moset låg också riktiga lingon.
Jag ville både slänga mig i det hela och dra ut på måltiden så jag kunde njuta ordentligt.
Blev ett mellanting.
Den gulliga servitrisen kom flera gånger och pratade med mig, eftersom det var efter lunchrusningen så var vi inte så många där.
Hela besöket blev helt underbart och jag kände mig mycket piggare när jag gick därifrån.
Men först tackade jag både kocken och ägaren, som jag kramade om, för de sanslöst goda raggmunkarna.
Så glad och tacksam att de gjorde en ny sats bara för att jag förklarade att jag älskar raggmunkar.
Dit går jag gärna igen!
Kommentera