Varför är det alltid så att när man ska göra något som tex operera sig eller ut och flyga så kommer det fullt med antingen artiklar om flygkrascher, sjunkna båtar och död och bedrövelser?
När man ska genomgå en större operation får man höra massor av hemska historior från folk.
Min kompis mosters bästaväns kusins pojkväns mamma gjorde också en sådan operation och hon dog eller ibland "bara" svåra men.
När jag skulle ta färjan till Helsingfors för ett antal år sedan blev jag sittande natten innan avresa och titta på en dokumentär om när Eustonia sjönk.
Ingen bra uppladdning om man så säger.
Ett annat år var det stora rubriker om hur British Airways piloter söp till det innan de klev på planen för avgång, dagarna innan jag skulle åka med British Airways till Orlando.
Nu är det dags igen.
Jag ska flyga med Turkish Airlines för att de hade bästa byten och ett bra pris. Men de ligger nu på Råd och Röns lista över svartlistade företag.
De har massor av klagomål om försenade plan och dålig hjälp. Det är Ryan Air, Wizz Air och Turkish Air som är sämst att flyga med enligt Råd och Röd.
Känns ju tryggt måste jag säga. NOT!
Jag har två byten, ett i Istanbul och ett i Kuala Lumpur.
Tre timmar att ta mig igenom den nya och enorma flygplatsen i Istanbul och sex timmar i Kuala Lumpur.
Det vore bra om jag hann byta plan i Istanbul. Då har jag åtminstone kommit en större bit på vägen om jag blir sittande i Malaysia.
På hemvägen ryr jag mig inte om jag blir sittande någonstans. Då är vistelsen i Australien över. Det skulle ju inte bli första gången jag får en mycket längre hemresa än det var tänkt.
Men om det strular på vägen dit kanske det betyder att jag missar flera dagar i Australien. Det känns inte så jätteroligt.
Jag kommer vara supernervös på måndag. Är bara lite uppjagad nu.
Men jag är alltid nervös innan jag kommer på planet. Så har det alltid varit. Det har inte hjälpt att jag varit supervan att flyga till USA, oron innan har alltid infunnit sig.
Men så fort flygplanet lyfter så släpper nervositeten och jag känner, det ordnar sig. Jag fixar alla problem som kommer min väg.
Speciellt lugn blir jag när jag reser ensam. Då drabbar det bara mig och jag behöver inte oroa mig över att de andra blir stressade och besvikna.
Själv tar jag problemen som de kommer och känner bara att allt löser sig.
Men just nu känns måndagkväll, då planet lyfter, väldigt långt bort och jag väntar otåligt på att det ska bli dags att kliva på planet!
Kommentera