Aldrig tycks det att jag har rätt sorts nyans på garnet när jag behöver det. Trots att jag har sexton askar fulla och några påsar till.
Lerdalaboden säljer inte längre broderigarn av ylle, så jag brukar köpa stickegarn när jag behöver någon färg i större skala.
Jag får också garn från andra. Jag tar tacksamt emot men med lite oro. Ofta är det garn som de hittat efter att någon släkting som dött. Fick tre kassar från en dam i grannbyn när hon städat i sina garderober. Problemet med sådant här garn är att det ofta är konstiga färger, typ gräsligt 70-tal och så luktar det otroligt unket. Jag kan inte blanda det med mina egna garner, för då kommer allt att stinka.
Slänger mycket, garnkvaliteten är ibland väldigt konstig. Mendet finns en del nystan som det inte är något fel på. Men som sagt, jag kan inte blanda det med det nyare garnet.
Så idag har jag suttit och sorterat upp garnerna jag fått efter färgnyanser och lagt dem i småpåsar som jag ska försöka fjöla ner i de redan fulla askarna.
Synd att garnet bara ligger och inte används.
Jag har också fått mycket molinégarn. Vet inte riktigt vad jag ska göra med det. Jag använder det ibland, när jag ska sy någon blank yta tex vatten eller ögon. Men annars syr jag inte mycket med det. Gillar det egentilgen inte. Det sex små trådar samlade i en större tråd och de har en förmåga att trassla ihop sig något sanslöst. Väven får heller inte någon stadga som när jag syr med yllegarn. Har ett par askar fulla. Kan inte riktigt med att kasta bort dem. Kan ju hända att jag behöver just den nyansen någongång...
Så skulle någon hitta garn i någon gammal garderob, så föredrar jag yllegarn.
Kommentera