Idag, 24 maj, fyller HV71 54 år.
De bildades 1971 när man slog samman Husqvarna IF och Vätterstadens IF och resten är som de säger historia.
De har vunnit SM-guld fem gånger och jag har starka minnen till när de vunnit guld.
Jag måste erkänna att när jag började intressera mig för inhemsk ishockey så höll jag på Djurgården. Något jag talar tyst om numera.
Jag har alltid gillat hockey men enda gången som jag kom i kontakt med det förr så var det när hockey-VM visades på teven.
Min första favoritspelare var målvakten Göran Högosta, som spelade på 70-talet.
Nästa favorit var Håkan Södergren på 80-talet och han spelade till vardags i Djurgården.
Men när jag började köra buss hade jag en passagerare som bara pratade HV71 och för att kunna prata med honom ordentligt så fick jag hålla reda på hur det gick för dem och så gick de ju och vann 1995. Sedan dess har jag varit ett till 100% HV-fan.
Jag jobbade kvällen då de slog Brynäs i förlängning och tog sitt första guld.
Det var en ensam kväll. Det var inte en människa ute och åkte buss. Huskvarna och Jönköping var helt öde.
När jag skulle köra sista vändan in till Jönköping från Tenhult fick jag till slut med en tjej, som klev av i Liljeholmen. Hon sa att jag fick gärna följa med in till henne och titta färdigt på matchen men jag tackade nej. Tvättpersonalen väntade på bussen.
När jag kom in i fikarummet var där en chaufför till, Långe-Sven kallad, och vi tittade tills matchen var slut.
När Johan Lindbom slog in vinnarpucken så slängde jag mig om halsen på Sven. Han blev jätteförvånad för han hade inte riktigt fattat att HV vann.
När de vann 2004 så var det under påsken.
När de vann näst sista matchen så var jag så glad att jag dansade runt nere i Råslätts garage när jag pratade med en kollega på Näckrosbuss. Passagerare på linjen jag körde, Linje 14, såg mig och rapoterade till sin far när de kom hem att chauffören på 14 måste varit full.
Han jobbade på Näckros och åkte ner på påskafton och kollade vem som kört. Det hela är lite komiskt, för jag dricker ju inte sprit, och lite tragiskt, man ska absolut inte visa större känslor i Sverige.
När de sedan vann sjunde och avgörande matchen körde jag åter linje 14 och hade förbindelse med linje 1, som gick förbi Rosenlund och Kinnarps, som den hette då.
Det var total kaos i stan.
Jag ropade på den buss jag skulle haft förbindelse med bara för att höra hur långt han kommit.
Han var då vid Kilallén, knappt en km från Rosenlund och långt ifrån att komma i tid till Råslätt.
När de vann jobbade jag som vanligt.
Jag körde linje 26, Bankeryd-Ryhov, när Erik Johansson slog in vinnarpucken i förlängningen.
Jag var ensam i bussen när det hände så jag la mig på tuten och skrek och tjoade ut genom fönstret när jag passerade rondellen vid Knektaparken.
När de gjorde mål när jag precis öppnat dörren när jag kommit till Juneporten.
Jag vrålade rakt ut och passagerarna hoppade högt när de skulle stiga in i bussen.
Kommer inte ihåg vilken match det var i finalserien men jag körde linje 25 och var i Taberg när de gjorde mål och jag, åter igen, skrek ut min lycka.
Varav en passagerare säger: Körde du på en rådjur?
Ja, skrattade jag, blev så lycklig för att det blir rådjurssadel till middag idag!
När de vann sitt senaste SM-Guld var jag och reste runt i USA.
Min jobbarkompis och jag hade stannat över natt i Tropic, Utah, och skulle under dagen besöka Bryce Canyon National Park.
När vi åt frukost så stod det 1-0 till Brynäs.
Sedan hade jag inte tillgång till wi-fi på många timmar. Jag oroade mig i massor hur den sjunde och avgörande matchen hade gått.
Hade de vunnit?
Först fem timmar senare fick jag äntligen reda på att de vunnit.
Vi stannade för att äta lunch i Mt Carmel Junction. DÄR hade de gratis wi-fi!
Jag var nästan rädd för att öppna upp Expressens app för att se hur det gått. Blundade när sidan öppnades men när jag till slut vågade titta visade det att de hade vunnit!
Jag hade velat hoppa runt och skrika och vråla ut min glädje men fick nöja mig med att höja händerna lite lagom och säga jippi!
Jag hoppas verkligen att HV71 kommer att vinna SM-Guld igen inte allt för långt bort i framtiden.
Så jag åter kan få skrika ut min enorma lycka och att jag då är på någon mindesvärd plats.
När de vann 2010 mot Djurgården så var jag hemma och visst, jag skrek och ylade då med men det blir inte samma sak när man sitter ensam hemma.
Mycket roligare att vara i ute bland folk.
Roligast skulle givetvis vara att var på den avgörande matchen men, men, man kan inte få allt.
Grattis på födelsedagen HV71!
Kommentera