I hela mitt liv har jag åkt till Simonstorp, norr om Norrköping.
Först när moster, dvs mammas moster Rut, levde och sedan för att sätta blommor på hennes grav sedan 1981.
I olika konstellationer har vi åkt två gånger om året. De senaste åren har vi tre systrar åkt dit tillsammans.
2023 gick gravvården ut och vi beslutade att lämna tillbaka graven till kyrkan.
Vi fortsatte att ha ja tillsammans men valde andra landskap.
Men ju längre tiden gick ju mer längtade jag tillbaka.
Varje gång jag åkte förbi med tåget försökte jag få en halv sekunds glimt av kyrkan eller det udda plåtskjulet vid det som en gång var Simonstorps station.
Jag längtade förtvivlat tillbaka.
För några veckor sedan undrade min väninna från kyrkan om jag ville följa med som resesällskap när hon skulle åka och hälsa på sina barnbarn i Västerås.
Först när moster, dvs mammas moster Rut, levde och sedan för att sätta blommor på hennes grav sedan 1981.
I olika konstellationer har vi åkt två gånger om året. De senaste åren har vi tre systrar åkt dit tillsammans.
2023 gick gravvården ut och vi beslutade att lämna tillbaka graven till kyrkan.
Vi fortsatte att ha ja tillsammans men valde andra landskap.
Varje gång jag åkte förbi med tåget försökte jag få en halv sekunds glimt av kyrkan eller det udda plåtskjulet vid det som en gång var Simonstorps station.
Jag längtade förtvivlat tillbaka.
För några veckor sedan undrade min väninna från kyrkan om jag ville följa med som resesällskap när hon skulle åka och hälsa på sina barnbarn i Västerås.
Jag tackade genast ja!
Vi kunde stanna vid Simonstorps kyrka på vägen, tyckte hon.
Jag blev helt överlycklig!
Jag blev helt överlycklig!
Jag får besöka Simonstorp!!!!!
När vi kom fram till kyrkan var det flertalet bilar utanför. Vilket det aldrig brukar vara. Vi har nästan alltid varit ensamma där. På sin höjd har någon vaktmästare varit där.
En kvinna kom ut från kyrkan och jag undrade om det var ok att gå in.
Det visade sig vara ett symöte där. Så det var bara att kliva på.
En kvinna kom ut från kyrkan och jag undrade om det var ok att gå in.
Det visade sig vara ett symöte där. Så det var bara att kliva på.
Jag förklarade varför vi var där och då undrade de vad moster hette och när jag berättade det, så säger tre av dem.
Det är klart vi känner matlagar-Rut!
Moster jobbade hela sitt yrkesliv som kock bla hos en jägmästar, som bodde på en gård precis vid kyrkan.
Hon älskade att laga mat och hade alltid haft hand om maten när det var tillställningar i kykan och även vid andra tillfällen den samhället.
Jag blev helt överlycklig!
Det är klart vi känner matlagar-Rut!
Moster jobbade hela sitt yrkesliv som kock bla hos en jägmästar, som bodde på en gård precis vid kyrkan.
Hon älskade att laga mat och hade alltid haft hand om maten när det var tillställningar i kykan och även vid andra tillfällen den samhället.
Jag blev helt överlycklig!
Min stackars väninna fick snällt stå och vänta medan jag pratade om gamla minnen om moster.
Besöket tog mycket längre än planerat.
Jag fotade massor i kyrkan och så passade vi på att äta vår medhavda lunch vid bilen.
Innan vi åkte vidare norrut så tog vi också en tur inne det lilla samhället där moster bodde i så många år.
Hon var 16 år när hon först kom hit och över 80 när hon dog.
Glad i själen åkte vi sedan vidare.
JAG HAR FÅTT BESÖKA SIMONSTORP!!!!
Besöket tog mycket längre än planerat.
Jag fotade massor i kyrkan och så passade vi på att äta vår medhavda lunch vid bilen.
Innan vi åkte vidare norrut så tog vi också en tur inne det lilla samhället där moster bodde i så många år.
Hon var 16 år när hon först kom hit och över 80 när hon dog.
Glad i själen åkte vi sedan vidare.
JAG HAR FÅTT BESÖKA SIMONSTORP!!!!
Kommentera