Efter alla ärenden var slut så kunde jag till slut gå mot Sydneys operahus. Anledningen till att jag flyger via Sydney och inte direkt till Brisbane.
Jag blev galet lycklig när jag kom ner till hamnen och fick se det udda huset.
Så ofattbart roligt att äntligen få se det i levande livet!
Gick mot Habour Bridge för att få bra vy av operahuset.
Frågade glatt folk överallt att hjälpa mig att ta kort. Stativet ligger i resväskan. Men här nere var det inte svårt att hitta hjälp.
Sedan gick jag runt hamnen och bort till mitt drömmars hus. Som jag älskar att se operahuset i filmer och på teve. Nu senast i Anybody But You. Trappen där Glenn Powell sprang upp för att hitta sin livs kärlek var tyvärr avstängd pga reparation.
Jag gick runt hela byggdet och fotade hur mycket som helst.
Det är så häftigt!
Det var dock svårt att bygga, det tog 14 år innan det var färdigt. Skulle tagit fyra.
Kaklet, som ligger på taket, kommer från Sverige och Höganäs. Vilket jag talade om för flera jag pratade med.
Jag fick inte nog av det vackra operahuset.
Fotade och tittade om vartannat.
Jag var inte ensam om det. Överallt hölls det på med fotografering. Allt från selfies till stor grupp.
Jag behövde inte skämmas för min besatthet.!
Solen sken men det var nog knappt tjugo i luften. Otroligt skönt för min stackars utmattade MS-kropp.
På köpet blev det också massor kort även på Habour Bridge. Den var vacker i solnedgången.
Jag ville inte gå men började bli hungrig och törstig. Så jag köpte mig en drink, non-alcoholic och satt i solen och njöt av de båda minnesmärken.
Det blev rätt svalt bör solen försvann utanför synvinkel.
Till slut gick jag tillbaka mot hotellet. Köpe mat på vägen.
Det går inte att beskriva hur lycklig jag blev av att äntligen få se det. Imorgon ska jag dit på guidad tur.
Jag går all-in när jag väl är här.
Kommentera