Min hjärna jobbar alltid på högvarv. Den tystnar nästan aldrig.
Den rusar iväg mot alla möjliga håll och ibland vill jag bara att den ska hålla tyst.
För att jag inte ska grubblar och tänka på massa dåliga saker när jag ska sova ligger jag och skriver böcker i huvudet.
De kommer aldrig att komma på pränt. De är bara till för att jag ska slappna av och somna. Så har jag gjort sedan tidig tonår.
Ibland kan jag komma en bra bit in i handlingen men sedan jag fick MS så hinner jag knappt måla upp huvudpersonerna innan jag somnar. Jag kommer sällan ihåg vad jag börjat "skriva" på dagen innan, så varje dag måste jag börja om.
Något som lugnar ner mig, om än inte får tyst helt på hjärnans prat, är att sitta och bordera.
Det är mitt sätt att meditiera. Att i timmar sitta och föra nålen upp och ner i väven är mycket lugnande. Då varvar jag ner helt.
Jag kan sitta och brodera precis var som helst, på tåg, flyg, utomhus, på sjukhuset och till och med på tunnelbanan i Stockholm.
Då skärmar jag mig av från allt som händer runt omkring mig och lugnet infinner sig.
Att gå in i kyrkor är också något som lugnar ner mig. Den totala tystheten som oftast är där inne är så befriande.
Min tankeverksamhet saknar ner och det känns som om jag kan andas bättre, djupare, lugnare.
Så fort jag hittar en öppen kyrka så går jag in, om än bara för några minuter.
Är jag helt ensam i kyrkan är det ännu bättre, givetvis.
Då rinner all stress av mig och jag bara är.
Något som också lugnar ner mig, är att åka tåg.
Det är väl det lätta gungandet som gör att jag finner en inre ro.
Ibland när jag är ute och reser är själva tågresan det viktigaste. Jag bara sitter där, oftast broderande eller tittandes ut genom fönstret, och mår väl.
Hjärnan tystnar en stund och jag kan njuta av allt som händer runt omkring mig.
Att åka på långa tågresor, som de till Narvik, nitton timmar, eller Umeå tio timmar, är så otroligt givande och lugnande.
Ibland räcker det bara att åka till Jönköping, knappt fyrtio minuter, för att jag ska känna inre ro.
Bästa sättet att få tyst på hjärnans ständiga tjatter är givetvis att gå påbio.
I ett par timmar eller tre, filmerna är gärna långa nu för tiden, så försvinner jag in i filmens underbara värld och hjärnan tystnar totalt.
Om nu inte filmen är allt för långsam och seg, då glider tankeverksamheten iväg på annat än filmen.
Men är det bra rörelse på filmen, och då menar jag inte att det måste vara en actionfilm, bara att scenerna inte är utdragna till evigheten, utan att det är bra flyt i filmen.
Då kan jag glömma allt ute i verkliga livet och bara vara i lugn och ro.
Så fort filmen är slut så startar dock hjärnan upp igen och då kan det vara underbart att gå på en film till!
Kommentera