Jag älskar att titta på Mästarnas Mästare! Roliga tävlingar, ok, memory förra året var väl ingen höjdare och trevliga bilder när de inte tävlar.
Bäst är givetvis när de visar filmerna om deras idrottskarriärer. Blir nästan tårögd ibland över alla fantastiska prestationer. Men de måste "fejka" en del när de spelar in när de samlas framför teven. De kan ju inte gärna veta iförväg på SVT vem som ska åka ut.
Visst är det roligt att se de stora kända stjärnorna, men det är nästan roligare att lära känna de mer okända idrottsstjärnorna. De som har flertalet guldmedaljer men trots det aldrig fått de stora rubrikern.
Så häftigt att se dem när tävlingsdjävulen kommer fram. När Danijela Rundkvist förlorade i en gren såg hon att kunna käka taggtråd. Hur Magdalena Forsberg bara satt och satt i all evighet i 90 grader. Eller hur Pernilla Wigren vann överlägset i Sysofys. Såg inte ut som om hon ens tyckte att det var jobbigt att skjuta upp den stora bollen upp för den branta backen. Hur Anna Olsson gjorde en sista armhävning innan hon till slut släppte, efter att ha hängt och hängt.
Att få se en annan bild av stjärnorna. Hur gulligt blev det inte förra året när målvakten Tommy Söderström började stortjuta när han såg en hund som liknade hans egna hund, som han strax innan tvingats avliva. Magnus Murén var helt underbra med alla sina fobier och matallergier.
I år hoppas jag på att Danijela Rundkvist, hon är så supercool under tävlingsmomenten. Önskar att de kunde ha alla säsongerna på SVT Play, så jag kunna titta när jag känner för att ha en trevlig stund.
Kommentera