För sextio år sedan gick pappa på jordbruksskolan här på Hamra, som ligger i Tumba. Nu ville ha åka upp och visa det för oss döttrar en sista gång. På nätet hittade vi att det skulle vara Öppet Hus den 25/8. En måndag, lite udda men ok.
Klockan sju på morgonen gav vi, pappa, Lillemor och jag, oss iväg mot den stora staden. Efter ett kort toastopp i Mjölby tog jag över ratten, efter Lillemor, och körde upp till Stavsjö där vi fikade i det lägligt härliga höstvädret.
Väl framme vid Hamra Gård, som numera är DeLavals stora försöksgård, visar det sig direkt att något öppet hus är det inte. Bilar lite här och var men sannerligen inte mycket folk. Både besvikna och nyfikna följde vi pappa runt de olika husen som i många fall fortfarande ser likadana ut fortfarande efter så många år. Allt, utom ett par byggnader, var otroligt välskött. Härligt att se.
På bilden här över poserar pappa utanför rummet han bodde i när han gick på skolan 1953-54. Här är numera konferenssalar.
Vi traskade runt bland de olika husen och pappa berättade om gamla minnen. Lillemor och pappa står framför matsalen och i byggnaden på bilden över hade fester. Vad de gjorde på dessa kommer pappa inte ihåg. Pappa tittade du för djupt i flaskan ;) Nä, det skulle han aldrig göra.
När jag hittade kontoret stegade jag in och frågade om det öppna huset. Det skulle de ha på lördag. Kan ni komma tillbaka då? Tror inte det vi bor 30 mil bort.
Surt för på Bortkyrkas kommuns hemsida stod det att det skulle var idag. Kvinnan i kontoret var lite snipig om att det var inte de som gjort fel men en herre som dök upp från ett inre kontor, sa att han gärna guidat oss om det inte vore för ett viktigt möte om tjugo minuter.
Lite besvikna traskade vi vidare. Vi får väl titta in igenom fönstren.
Lite besvikna traskade vi vidare. Vi får väl titta in igenom fönstren.
Men varje mörkt moln har en silverkant. Nere mellan två ladugårdar stötte vi på Gottfrid. Han var nyss pensionerad men hade jobbat på Hamra i fyrtiofem(!) år. I honom hittade pappa en frände och de pratade i massor om gamla tider. Gottfrid kände en del av de som jobbat här när pappa studerade här. Stor lycka!
De pratade i massor, pappa fick bland annat höra att de som gått på skola här hade hög status på arbetsmarknaden då det begav sig. Precis vad pappa behövde att höra.
De pratade i massor, pappa fick bland annat höra att de som gått på skola här hade hög status på arbetsmarknaden då det begav sig. Precis vad pappa behövde att höra.
Skolan var igång i fjorton år och hade, i alla fall när pappa gick här, arton elever åt gången. De jobbade som på vilken gård som helst men fick betyg på sina utförda sysslor. Pappa kunde tyvärr inte komma ihåg längre hur det kom sig att han hamnade här uppe och inte i Tenhult eller på Stora Segerstad mer närliggande jordbruksskolor till Kynholmen. Men hans Stockholmssläktingar Morbror Fredrik och kusin Lennart hade säkert något med saken att göra.
Vid den stora och gamla ladugården, här hade pappa mjölkat många kor, hitta vi några tjejer med en skock hundar, de har tydligen hunddagis här också. Vi berättade åter att vi kommit på fel dag, åkt långt och inte kunde komma igen under lördagen. De hjälpte oss direkt. En av dem ringde till en karl som jobbade i ladugården med mjölkningsroboten. Han kom ut och tog emot oss på direkten, trots att klockan var tolv och han skulle gå på lunch.
Här fick vi en privat guidning om hur allt fungerade. Pappa frågade massor om hela Hamra Gård. Jag frågade om skylten Leucosfri besättning som jag sett på en av ladugårdarna. Fick mig att tänka på laktosfri, men det var namnet på en kosjukdom, som tack o lov inte finns i Sverige. Vi fick åter en trevlig stund. Jag frågade om han kunde rekommendera någonstans att äta i Tumba. Direkt svarade han att vi kunde äta i personalens restaurang som också är öppen för allmänheten.
Pappa blev jätteglad. I rummet där, den otroligt goda, buffén nu serverades var matsal på pappas tid. Vi åt i en del av bygget som inte var öppet för eleverna 1954. Köspersonalen var också otroligt trevliga och hjälpsamma. Stötte på kontoristen igen. Hon upplyste mig, lite snipigt, om att på Botkyrkas hemsida står det minsann att det Öppna huset är på lördag, 30/8. Kanske det gör nu, men för ett par veckor sedan stod det den 25/8.
Rektorns hem 1953-54.
Elevhemmet, 1953-54.Trots att vi inte kunde komma in i ett par av ladugårdar, tack o lov för det då hade vi stunkit ko hela vägen hem, så hade vi ett mycket lyckat besök. Alla, nästan, var jättetrevliga och hjälpsamma. Vi fick troligen mer information om gamla tiden än om vi varit där på det öppna huset. Pappa hade troligen inte träffat pratsamme Gottfrid. Mer folk hade också gjort att vi inte kunde ställa så många frågor. Glad och nöjda åkte vi därifrån efter ett par timmar.
Ett mycket lyckat besök.
Att ta samma väg hem som dit finns inte med på Familjen Ottossons karta. Så vi körde på gamla Riksettan från Tumba ner till Södertälje, därifrån till Järna, Pressbyrån i Gnesta, Flen, där vi upplevde gamla minnen vid motellet, Katrineholm och ner till Simonstorp.
Fokuserade på annat utanför Katrineholm så att vi missade en avfart. Men det gjorde att vi kom till denna fina rondell. Älskar blåklockor.
I Simonstorp gjorde vi ett stopp vid kyrkan för att titta till Moster Ruts grav. Lillemor hade köpt ljung i Gnesta, nästan mittemot Pressbyrån, för att plantera men det behövdes inte. Isbegoniorna blommade i överflöd.
På E4 nere mot Ödeshög började far prata om fika och plötsligt kom vi på att det var väldigt läge sedan vi ätit upp på Hamra Gård. Vi stannade till vid Vidavättern men det var inte öppet. Till slut blev det restaurangen vid Statoilmacken i Gränna. Goda mackor och utsikt över Vättern där den nya färjan gled iväg ut mot öa.
Efter tolv och en halv timmar var vi hemma igen och trots att det inte var öppet hus på Hamra så hade vi en mycket trevlig dag. Regnade lite då och då men aldrig så det störde oss när vi var utomhus och rörde på oss.
Hela vägen hem hade jag Galenskaparnas "Man ska ha husvagn" i huvudet. Inte hela sången utan strofen "Vi hade vart i Askersund och pressbyrån i Gnesta" rullande om och om igen inne i huvudet. Så när vi passerade just nämnda Pressbyrå var glädjen stor.
"I många år så var vi inte särdeles beresta.
Vi hade vart i Askersund och pressbyrån i Gnesta"
Vi hade vart i Askersund och pressbyrån i Gnesta"
Kommentera