Så som jag först tänk göra är sällan så det blir till slut.
När jag ritar upp ett resekollage på gallerväven har jag en idé om hur tavlan ska se ut.
Men längs med resans, fniss, gång så kommer jag på att det vill jag ha med också eller det kanske inte kommer att bli bra och så får jag rita om en del av broderiet igen.
Så har det blivit även denna gången, nu när jag håller på med tavlan om min Australienresa.
Jag ritade upp allt på väven förra veckan och så fort jag var färdig med Portugaltavlan, som jag konstigt nog inte gjorde någon minsta ändring på.
Tavlan ska vara i form av Australiens karta och där på ritade jag sedan ut saker som stack ut från resan. Givetvis Sydneys Operahus, det var ett måste.
Men sedan blev det tre saker till nere i högra hörnet.
Bakgrunden blev Australiens flagga. Men jag kunde inte riktigt få till någon glädje över att sy bland annat ett tåg och en bild från filmen The Wild Robot.
Allt kändes inte rätt. Ett problem var också att det hela är uppritat på lite grövre väv. VIlket gör att det skulle bli svårt att få till de små detaljerna i bilderna.
Ju mer jag broderade på flaggan, ju mer grubblade jag.
Jag vill inte att den ska se ut som den är uppritad nu!
Jag kan kanske sätta på massor av blommor för att få till det. Men jag klickade inte riktigt med det den idén.
Jag gillar ju också att sy små bilder som jag sedan sätter på det stora.
Så idag kom jag på att bilderna nere i hörnet syr jag för sig själv. Men när jag tittat runt så hittade jag andra bilder att sy.
Ville ha med från de jag träffat och umgåts med. Till slut hade jag fått till det och ritade upp nya bilder på finmaskig väv.
Då kändes allt mycket bättre.
Koalorna och kängurna som också var en viktig del av resan, köpte jag små sydda lappar i Sydney. De kommer jag sy på tillsammans med allt annat.
De kommer sticka ut en del eftersom de inte är broderade på mitt vis. Bra det, för att kunna klappa och kela med dem livslevande var en stor upplevelse under resan.
Varje kväll sitter jag och syr som besatt. Får tvinga mig att gå lägga mig till slut.
Det är så rogivande och inspirerande att sitta och föra nålen upp och ner och se hur en bild växer fram.
Jag älskar att brodera!!!!!!!
