Jag har alltid fotograferat mycket, så att jag hade med mig kamera på jobbet som busschaufför var inget konstigt för mig.
Jag fotograferade massor som kom i min väg.
Givetvis kollegor och passagerare men också platser som jag passerade, hållplatser, vacker utsikt och till och med toaletterna vid ändhållplatserna.
Inget var för litet eller dåligt att fotograferas.
Sedan gjorde jag ett fotoalbum som jag kallade för Ingalills Vägarbete.
För det var vägen som var min arbetsplats, inte bussen.
Jo, det är så det beskrivs i förhållande till arbetskyddsläge och ansvar.
Jag satte sedan ihop bilderna i olika teman.
Kollegor på Linjebuss, alla olika linjer som jag körde på.
Bilder på passagerare, kyrkor jag passerade och vackra hus.
Jag höll på med albumet i flera år.
När jag tvingades, en passagerare förföljde mig, flytta till Göteborg så saktade tyvärr fotograferandet ner.
Jag tog lite kort på kollegor och några få bilder på annat under min tid på Swebus men det finns inga bilder från mina månader på Linjebuss i Partille. Men så trivdes jag aldrig där.
Då var det bättre på Swebus på Kruthusgatan.
Men allra bäst gillade jag att köra buss i Jönköping och Huskvarna. Där var det lättare att få kontakt med passagerare. Några fick jag kontakt med i Göteborg men inte tillskymmelse så många som här hemma.
När jag 2003 flyttade tillbaka till Jönköping så fortsatte jag fotografera men jag slutade sätta in i albumet. Korten har i i över femton år legat lösa bland sidorna.
Men idag bestämde jag mig för att nå MÅSTE jag göra klart det!
Tänkte ta med mig det imorgon när jag ska och fika med en skock gamla kollegor.
De träffas på CityGross varje vecka.
Jag har varit med förr och det är trevligt att sitta och prata om tiden som busschaufför men inte varje vecka. Men någon gång då och då är roligt.
Jag har inte bara satt in bilder, utan jag har också skrivit upp gamla roliga minnen om vad jag hört på bussen.
"Kör du, så pratar jag i micron."
Jag har också skrivit flera dikter om mitt busskörande.
"Att jag är konstig säkert många tycka,
För att jag känner en sådan lycka
när jag bekom en ratt
blir av glädje besatt.
Det är ju så kul
att köra en stor låda med hjul!"
Eller min favorit, Vi Ska Till Gränna och Vänna.
Här finns också tidtabeller, scheman och linjesträckningen för alla linjer jag körde när jag jobbade på Linjebuss. Vilket var bra för jag funderade på häromdagen vilken linje som hade sin ändhållplats vid det som idag är Kungsporten.
Det fanns inte när linje 13 gick dit. Då fanns bara en mindre byggnad innanför ett staket och utanför en vändplan med toalett.
Detta beröm fick jag av en passagerare på linje 34 i Göteborg. Det trycktes upp i Swebus interntidning.
Det är femton år sedan i år som jag tvingades sluta som busschaufför pga min MS.
Det var en bitter dag och jag har fortfarande inte kommit över det.
Jag älskade att köra buss. Det var underbart att få köra dessa stora fordon. Jag kände mig som en del av fordonet och kände mig alltid trygg och bekväm bakom ratten.
Passagerarna var grädden på moset, med ett skrumpet russin, han som förföljde mig, men den händelsen ska inte få förstöra minnet av allt roligt som hände när jag körde bussen i linjetrafik.
Jag hade aldrig någon önskan att bli turistbusschaufför.
Jag gillade att köra inne i stan.
Du började på nytt varje gång du lämnade ändhållplatsen. Hade det hänt något stökigt på vägen dit hade de som klev på, på nästa varv ingen aning om det.
Även om jag nu kom hem långt efter midnatt så gillade jag att alltid komma hem varje dag.
Pratade en gång med en kollega från Linjebuss som hade börjat köra turistbuss ner till Franska riviäran varannan vecka.
Ibland visste han inte om han var på väg ner eller hem. Han fick alltid stanna över natt i Malmö på båda hållen och ibland fick han titta i resväskan för att se åt vilket håll han var på väg.
Var det välpackad så var han på väg ut och var den stökig var han på väg hem.
Det enda jag behövde hålla reda på vilken linje jag körde.
Vilket man ioförsig glömde ibland.
Det blev lite backningar och omvägar när jag slöat till och glömt vilken linje jag körde. Ibland gick flera linjer på samma sträckor en bit.
Men med skratt och glatt humör blev inte passagerarna allt för irriterade när jag klantade till mig.
Men det hände inte så ofta.
Jag försökte verkligen göra det bästa för att folk skulle komma hem lugnt och säker och framförallt i tid.
Oh, vad jag saknar att köra buss!!!!!!!
Kommentera