Jag får ofta frågor om hur jag broderar. Hur jag kan göra sådana detaljerade handarbeten.
Jag vet inte, jag bara gör.
Jag är helt självlärd. Jag tittar på en bild och tänker, hur kan jag brodera denna?
Jag ritade upp den på väven och sedan sydde jag.
Jag tittade på bilden hur nyanserna sak göras. Letade garn och sydde sedan.
Men det var då det.
2007 fick jag diagnosen MS och under åren sedan dess har min hjärna förändrats.
Jag uppfattar inte saker likadant längre. Det har blivit svårare att uppfatta vissa saker.
Sju år efter diagnosen, 2014, sydde jag filmpostern 300 - Rise of an Empire.
Detaljerna i Themistokles är små och nyanserade. Jag tittade på bilden och sydde. Jag funderade inte så mycket på hur jag gjorde, jag bara gjorde det.
Två år senare var allt förändrat.
Helt plötsligt ser inte hjärnan nyanseran på samma sätt. Jag får svårt att uppfatta hur jag ska sy.
Allting blir jättejobbigt.
Det blir en pina att försöka få till ett bra broderi med mycket nyanser och olika färger på garnet.
Det tar tvär stopp. Det är som om jag fått en ny hjärna.
Broderiet på Estelle och Oscar blir ett rent helvete att försöka få till. Jag kämpade och kämpade men det gick bara inte.
Det kändes som om jag blivit färgblind. Det funkade bara inte.
Så blev broderiet som det blev.
Inte bra!
Menskam den som ger sig!
Jag ville inte ge upp. Min MS skulle inte vinna över mig.
Strax efter mammas bortgång började jag med ett broderi på henne.
Det tog fem år att göra färdigt. Jag kämpade och kämpade.
La det åt sidan ett tag men varje gång jag plockade upp det och försökte så fick jag panik.
Till slut tvingade jag mig att göra färdigt det.
När jag gjort mamma så var jag ju tvungen att göra pappa också!
På ren envishet blev det färdigt på en månad.
Jag kämpar på med att utveckla mitt broderande.
Även om de är otroligt roliga att sy, så kan jag inte göra enkla Disneyfigurer och liknande hela tiden.
Det går emot min skaparglädje och då och då broderar jag bilder som är mer detaljerade än jag egentligen klarar av med samma lätthet som förr.
Men jag vill inte ge upp!
Brodera är alldeles för roligt för det!
Kommentera