Jag funderade om när jag la mig igår om jag skulle gå och titta på solnedgången. Hotellet ligger bara ett kvarter från stranden.
Men nu har all energi runnit av mig och då inte bara för att jag har MS, utan också att det tar på krafterna att vara ute och resa även under normala omständigheter.
Så jag ställde inte klockan för att gå upp halv sex.
Vaknade klockan sex och bestämde mig för att ta strandpromenaden bort till Nobby’s Fyr.
Som låg en halvtimmes promenad från hotellet.
Jag skulle hinna det och äta frukost innan jag var tvungen att checka ut klockan tio. Sedan kunde jag ta tåget ner till Sydney.
Halv sju kom jag ut till stranden.
Det var gott om folk som badade, surfade eller var ute och gick.
Temperaturen var helt underbar där jag gick i det uppgående solskenet. Så härligt.
Vid ett ställe på strandpromenaden syntes det att vågorna hade slagit upp på vägen.
Jag ställde mig på en torr plats för att ta ett kort när vattnet kom farande.
Det var bara det att vågorna hade ändrat riktning och de dånande fram över mig.
Jag hoppade undan i panik men blev rejält blöt ända!
Blöt ända in på underkläderna och ryggsäcken blev blöt den med.
Till slut gick jag ner på stranden och gick längs med vattenbrynet.
Det var så underbart!
Några få gick där men näst var jag ensam.
Ställde upp mitt stativ och tog massor av kort där jag skuttade fram i vattnet. Hör var vågorna betydligt lugnare och jag bara blöt om benen.
En karl med två hundar dök upp efter en stund. Han gav sig ut i vågorna men hundarna höll sig i strandkanten men de ville jaga efter husse men vågorna var för stora för dem.
Så söta!
Stranden slutade vid Nobby’s Fyr.
Hör fanns tyvärr ingen dusch när jag gick upp på piren som fortsatte en bit ut i vattnet. Så jag kunde inte duscha bort sanden från fötterna. Så jag gick barfota till en början på de ojämna betongplattorna. Aj!
Till slut kunde jag sätta mig ner på en stor betongklump och borsta bort sanden som då hade torkat.
Lite här och var satt det minnesplaketter över folk som dött.
Hade de dött vid piren? I havet? Eller var de där för att det är en vacker plats?
Ingen aning.
Efter två timmars promenad vid havet vände jag tillbaka in mot Newcastle.
Nu hade temperaturen gått från underbart ljum morgon till stekhet förmiddag.
Dags att gå tillbaka till hotellet och checka ut.
Kommentera