Jag älskar de där snabba korta möten med folk som jag kan få när är ute och reser.
En kvinna steg på tunnelbanetåget stationen efter min när jag var på väg in till centrum för att gå på Drreamgirls. Hon satte sig på sätet framför mig.
Hon hade en helt fantastiskt vacker kjol på sig. Jag funderade på att berömma henne för den. Men en äldre kvinna som satt på andra sidan gången hann före. Jag kunde inte låta bli att sjunga med i lovsången.
Det visade sig att kvinnan var utbildad sömmerska och hade sytt kvinnokilten alldeles själv.
Kjolen var lite längre än de "riktiga" är.
Hon hade också sytt den korta jackan som hade ormskinn på slagen.
Fick tillsammans med beskrivningen om hur hon sytt den också en mindre lektion om tartarer, det skotskrutiga tyget. Vilket var väldigt intressant.
Den äldre kvinnan klev av efter några få stationer men vi fortsatte att prata utan henne.
Sömmerskan skulle gå på balett för första gången i sitt liv och ville klä upp sig ordentligt för detta.
hennes sambo var på ett annat evenemang med sina kompisar.
Han var från Stockholm men de hade just köpt hus i Västerås.
Efter att ha bott i lägenheter i bla Angered och Trollhättan hade de pga jobb hamnat i Västerås och hade till slut bestämt sig för att köpa hus.
De hade haft otroligt stökiga grannar där de bott och hon tyckte att det var så skönt att bo i eget hus.
De hade tittat på hus i Stockholm men då huset i Västerås hade kostat 3,2 miljoner så skulle ett liknade i Stockholm kosta mellan 10-20 miljoner. Så valet med att bosätta sig i Västerås var inte så svårt.
Det är otroligt vad man kan komma igång och prata med en främlig. Man hittar ett gemensamt ämne, störiga grannar, och så fortsätter samtalet ut från det.
Resan tog knappt en kvart och vi hann packa in mycket på de minuterna.
Jag tycker att de är så otroligt roligt att få de här samtalen med totala främlingar.
De piggar verkligen upp dagen.
Jag hoppas att hon hade det trevligt på Askungen och att hon inte somnade.
Kommentera