Jag sov ovanligt bra i natt. Var endast uppe två gånger och gick på toa, något som inte hänt på hur länge som helst. Det brukar bli fyra-fem stycken i vanliga fall och ibland fler.
Kände mig helt ok när jag gick upp. Inte så tung och dimmig som jag normalt känner mig.
Men när jag varit uppe i en timma och tänt i pannan och ätit frukost så blev jag totalt utmattad på några sekunder.
Det var som att bli överkörd med ett tåg. Det kom från ingenstans och jag fick sanbbt avsluta det jag höll på med och gå och lägga mig igen.
Huvudet kändes som om det vägde flera ton och trycket på hjärnan var hårt.
Jag nästan flåsade när jag la mig ner, så ansträngande var det att ta sig den korta sträckan till sängen.
Nu får jag inte ostraffat gå och lägga mig i sängen dagtid. Då är sängen kattens territorium.
Så han kom farande direkt. Trots att han legat och sovit i badrummet.
Högljutt talade han om sitt missnöje innan han la sig ner på mig och blev mysig och kelig.
Efter en stund gick han sin väg, äter klagande med hög stämma.
Höll sig borta en kort minut för att sedan komma tillbaka och yla och skrika sittandes under sängen.
Kom upp och åter kelade en stund innan jag till slut kunde lägga mig till rätta och försöka somna.
Då ringde telefonen...
Men bara att lägga sig ner gör nytta. Jag behöver inte somna för att trycket på hjärnan ska lätta. Det är som om att det poppar tillbaka när jag lägger mig ner.
Efter att jag legat ett par timmar var det dags att ta mig ner till pannan och lägga på.
Kände mig mycket bättre så även om jag inte sovit så fick jag vila.
Men oj, vad jobbigt det är när MS Fatiguen slår till så här! Går inte att hålla sig uppe och skulle jag vara tvungen så blir det otroligt jobbigt för mig att klara mig.
All energi jag har går åt till att röra mig och hålla mig upprätt.
Att vara sjuk och trött är sjukt tröttande!
Kommentera