Har min gosige hårboll fått problem med njurarna?
När jag kom hem efter julen i Stockholm så upptäckte jag att vattenskålen i köket var tom.
I vattenskålen vid balkongdörren fanns det dock vatten. Han gillar det vattnet bättre då det kommer från en hink som jag samlar regnvatten i ute på balkongen.
Men när systeryster, som tagit hand om katten när jag varit borta, berättade att båda vattenskålarna var tomma när hon kom för att mata honom häromdagen blev jag misstänksam.
När jag kelade med honom så drog han undan svansen. VIlket han gjort flera gånger på det senaste.
Mår Winston inte bra?
Att han dricker mycket kan vara på grund av problem med njurarna. När jag försiktigt tryckte mot njurarna började han jama försikigt.
Han brukar aldrig säga ett pip när jag kelar med honom, bara spinner så han dånar.
Han har alltid gillat när jag antingen kliar eller borstar honom lite hårdare.
Nu fick jag vara försiktig.
När jag googlade på att han dricker mycket så kom det direkt upp om njurarna.
Det är inte ovanligt att äldre katter får njurproblem.
Han är ju trots allt närmare fjorton år gammal, vilket är hög ålder för en katt. En birma kan bli uppåt tjugo år om det vill sig men det vanligaste är mellan 12-15 år.
På grund av sin ålder så har jag inte någon försäkring på honom. Så att ta honom till veterinären är inget alternativ.
Vill det sig ill kan ett besök gå på fem siffrigt. Det har jag tyvärr inte råd med. Speciellt inte i hans ålder.
Givetvis får jag dåligt samvete för att jag inte tar hand om katten till 100% men det fifnns gränser vad jag gör för en rätt så ålderstigen katt.
Jag vill givetvis att han ska må bra och jag kommer hålla noga koll på honom. Han verkade må bra idag men det stod att när man väl upptäcker att en katt har problem med njurarna är det i regel redan för sent.
Att då lägga mängder med pengar på veterinärbesök känns sådär.
Jag vill givetvis att min goa katt ska leva länge än men börjar det märkas mer på honom så får jag nog tyvärr avliva honom.
Det är inte kul att se en katt må dåligt.
Som när min förra katt Nikkie började får problem både med sina höfter och med polyper i nosen.
Polyperna gjorde att hon nös slem hela tiden, vilket också gjorde att hon spydde upp maten. Så hon åt, nös och spydde. Hon fick knappt inte i sig någon mat till slut och jag valde att avliva henne.
Hon var då tretton år. Gammalt för en Maine Coon.
Smulan blev sjutton år.
Hon började magra av och när hon först slutade äta och sedan slutade dricka så dröjde det inte länge innan hon fick vandra vidare till sällare jaktmarker.
Det är livets gång. Våra katter och hundar lever inte lika länge som vi.
Det gäller att älska dem den tid man har med dem och sedan låta dem gå.
Att hålla en katt i liv hur dåligt den än mår för att du inte klara att säga hejdå är inte bra för kattstackarn.
Kommentera