Det börjar kännas nu att jag varit i full gång i några dagar och att gå på bio i massor kanske låter enkelt. Det är ju bara att sitta där och glo i timmar.
Men det är många nya intryck och är lagom utmattad nu. Sovit många timmar i natt, så när jag väl vaknade fick jag nästan skynda mig på för att vara klar till första biobesöket, av tre, för dagen.
Jag skulle möta upp med en kompis som jag fått kontakt med på Instagram pga mitt myckna biogående.
Vi hade chattat ett tag när vi av ren händelse gick på varandra på Filmstaden Scandinavia förra året.
Sedan dess har vi hållit kontakten och bestämde att vi skulle gå på Sonic 3 idag.
Am har inte gått så mycket på bio i år, han har fullt upp med att utbilda sig till ingenjör.
Han kämpar med att hitta sin plats i livet. Att få sköta sig själv, utan att föräldrarna lägger sig i och hitta ett jobb.
Efter den mycket trevliga och charmiga Sonic 3 hade jag tid över till nästa film och vi hastade iväg för att äta.
Men det är verkligen inte lätt att hitta någonstans billigt att äta i Stockholm under julen.
Så det blev Max idag igen.
Där hann vi prata en stund innan det var dags för mig att gå på Jönssonligan Kommer Tillbaka och Am att åka hem igen.
Jag åker mycket till Stockholm så vi bestämde att vi måste träffas igen och gå på bio.
Jag försökte få bjuda honom, har massor av bioklubbspoäng som jag inte behöver när jag får gå gratis på bio. Men det gick han inte med på.
Men jag lyckades till slut få bjuda honom på maten i alla fall.
Trots att ålderskillnaden, jag skulle kunna vara hans mormor, få så hade vi roligt ihop.
Vi är ganska så lika, båda älskar att gå på bio, göra saker själva och vi har båda fått diagnosen autism.
Med en rejäl kram sa vi hej då och vi syns en annan gång.
Det är roligt att gå på bio när salongen är full, blir en annan stämning då men det betyder också att det blir väldigt mycket spring.
På Jönssonligan var det otroligt mycket folk som sprang ut och in hela tiden. Tur att jag sett den före för ibland var det svårt att koncentrera sig på filmen när folk stod ivägen.
Konstigast var dock hon som gick efter tio minuter och aldrig kom tillbaka.
Det är roligt att gå på en film som är inspelad i Stockholm och att se den på en biograf i Stockholm.
För det är mycket igenkännande .
I en scen sitter två poliser och äter pizza. När de reser sig upp för att jaga efter Jönssonligan känner jag igen mig direkt.
Den scenen var inspelad på den Max-restaurangen som jag just besökt!
När film nummer två var slut hade jag över tre timmar till nästa, gick tyvärr inte att trycka in en till emellan. Var inte en enda film som passade i tid.
Så jag gick för att ta lite bilder på stadshuset, som också figurerar i Jönssonligan Kommer Tillbaka men då är det en klocka på tornet. Den härör från en helt under bar scen i Jönssonligan Får Guldfeber. Där ligan kravlar runt i klockan.
Men det är ju aldrig funnit någon klocka där, men roligt att de plockat med detaljer från de gamla filmerna.
Kände dock inte för att knalla runt i Stockholm i flera timmar, det är jag alldeles för mör för. Så jag gick tillbaka till hotellet för välbehövlig vila.
Kommentera