I hela mitt liv har jag åkt till Simonstorp norr om Norrköping för att antingen hälsa på Moster Rut, mammas moster var hon, eller lägga blommor på hennes grav.
Men förra året bestämde vi att lägga igen hennes grav. Vilket gjorde att vi inte längre behöver åka dit.
I år var första gången på tre evigheter som jag inte varit där Och oj, vad jag saknar det!
Men förra året bestämde vi att lägga igen hennes grav. Vilket gjorde att vi inte längre behöver åka dit.
Först kändes det som ok, nu kan vi äntligen åka och se oss om någon annanstans i Sverige.
Vilket vi gjorde i år.
Men när jag passerar Simonstorp med tåget från Stockholm så sitter jag där med näsan mot fönstret för att få en halv sekunds titt på den underbara kyrkan.
Oj, vad jag saknar att åka dit!
Vilket vi gjorde i år.
Men när jag passerar Simonstorp med tåget från Stockholm så sitter jag där med näsan mot fönstret för att få en halv sekunds titt på den underbara kyrkan.
Oj, vad jag saknar att åka dit!
Se den underbara lilla kyrkan, göra iordning graven och ta lite knasiga kort vid stenen.
Der är en sådan mångårig tradition att den är svår att bryta utan att det känns.
Men det betyder ju inte att jag aldrig kommer att åka till Simonstorp igen och översköljas av alla minnen om hur vi besökte moster när vi var små.
Det var en så stor del av vår uppväxt att åka dit.
Någon gång kommer jag med all säkerhet åka tillbaka.
Krkan och det lilla samhället är så mysigt!
Der är en sådan mångårig tradition att den är svår att bryta utan att det känns.
Men det betyder ju inte att jag aldrig kommer att åka till Simonstorp igen och översköljas av alla minnen om hur vi besökte moster när vi var små.
Det var en så stor del av vår uppväxt att åka dit.
Någon gång kommer jag med all säkerhet åka tillbaka.
Krkan och det lilla samhället är så mysigt!
Kommentera