Ända sedan jag var liten har jag tvinnat håret mellan fingrarna.
Då gjorde jag det dock inte på mitt eget hår utan andra med långt hår. Men det slutade jag tack o lov med när jag fick eget långt hår.
Många år hade jag kort hår så då trodde jag väl att jag slutat med vanan eller ovanan beroende på hur man ser det.
Men så fort jag skaffade långt hår igen i trettioårsåldern så satt jag där igen med fingrarna i håret.
Det slappnar av mig. Gjorde det även när jag satt och körde buss. En passagerare hade refererat till mig som hon som tvinnar med håret.
Numera sitter jag alltid och tvinnar håret när jag är på bio. Det gör att jag lättare kan fokusera på filmen.
Så konstigt men det är som när jag pratar i telefon så sitter jag ofta och tex lägger patience samtidigt.
Att tvinna håret gör att jag inte lägger all koncentration på tex filmen, vilket gör att jag blir trött. Men tvinnar jag håret så slappnar jag av och kan komma in i filmen bättre.
Ja, jag vet, det låter jättekonstigt och jag kan inte riktigt förklara varför det underlättar för mig att göra saker samtidigt. Men så är det och så har det blivit sedan jag fick MS. Även om jag nu då alltid tvinnat håret när det varit tillräckligt långt.
Och så länge jag har långt hår kommer jag fortsätta att tvinna med håret.
Det verkar också vara ett släktdrag då en av mina systerdöttrerar också gör det.
Kommentera