Jag blir så trött, så besviken varje gång jag sätter mig bakom ratten i tron att det kommer att kännas ok.
Körde ju några gånger i USA och det gick ganska bra. Visst, för det mesta körde jag på stora breda, raka motorvägar men att set ska göra sådan skillnad att köra själv och att ha någon med.
Idag tänkte jag köra den lilla biten till Forserum, lite över en mil, kan väl inte vara så farligt. Visst, det dröjde till Bästhult innan hjärnan, känns det som, rullade över och jag har svårt att koncentrera blicken. Det här är en väg jag kört sjuttioelvatusen gånger. Väldigt lite trafik, just inget som borde distrahera mig. Allt känns bara konstigt och jag kör väl mer eller mindre på känn.
Kändes otroligt skönt när jag kom fram till stationen i Forserum och kunde oarkera bilen och hoppa på tåget till Jönköping. Där kunde jag slappna av och hjärnan lugna ner sig igen.
Det känns så surt att jag inte kan uttrycka hur mycket med detta att jag inte längre känner mig trygg bakom ratten. Just enda stället som jag någonsin känt mig helt hemma på. Det har nu helt tagits ifrån mig. Vad har jag gjort för ont?!!!!!
Kommentera