Vad tiden går fort!
Det är redan tio år sedan systerdotter och jag besökte Alaska juni 2015.
Den resan var verkligen speciell. Det är enda gången av alla mina resor runt det vidstreckta landet som jag har åkt med ett resebolag.
När vi började titta på hur vi skulle resa runt i Alaska, så kom vi snabbt fram till att köra bil inte skulle funka.
Staten är enorm och vägnätet minimalt.
Bättre att åka med ett resebolag.
Vi hittade ett lokalt resebolag som hade en bra och varierad resa under sju dagar.
Det var tågresor, buss, båttur, flygtur och forsränning.
Det tar ett tag att ta sig till Alaska. Vi fick byta två gånger, i Amsterdam och i Seattle innan vi efter 22 timmars resa var framme i Anchorge.
Där spenderade i vi en dag själva innan den bestämda resan började.
Vi var långt borta men jag var nästan lite besviken.Det såg ju ut som hemma! Fast med mycket högre berg då.
Alaska ligger på samma longitud som Sverige, så det var ängabollar, skator och björkar.
Det var först när vi kom ut på tundran som skillnaden verkligen syntes.
Vi började med att ta en tågresa söderut ner till Seward.
Utsikten från tåget var ofta helt tappaandanvackert. Snöklädda berg som speglade sig i floder och sjöar.
Vi åkte med en båttur där vi fick se både glaciärer, valar och späckhuggare.
Bussresan tillbaka till Anchorage var inte så inspirerande, regnade mycket så av och till sov vi.
Efter chaufförsbyte och lunch så blev det bättre. Vi såg älgar och vi fick en mycket trevlig guide.
På eftermiddagen var vi framme i lilla otroligt mysiga Talkeetna.
Inte större än att så gott som hela den lilla staden, nja, fick plats på ett kort.
Hit vill jag så gärna åka igen.
Staden fick direkt en plats i mitt hjärta.
Bästa sättet att ta sig runt Alaska är att flyga, så större delen av den vuxna befolkningen har flygcertifikat. De flyger i små plan, kallade busch planes, och vi såg dem mest hela tiden i himlen.
Det har också varit en dröm för mig att få åka i ett. Så glädjen var stor när det ingick i resan.
Vi skulle flyga i ett litet plan som tog sex personer och flygturen skulle gå runt Mount Denali, USAs högsta berg, 6194 meter över havet.
Det är inte bara högt utan också väldigt stort i omfång, vilket gör att det har ett eget klimat.
Vi hade runt arton grader och lite lagom härligt, runt Mount Denali var det snöstorm. Så flygresan fick ändras.
Synd men jag var lycklig bara jag fick flyga, utsikten över diverse glaciärer var det inget fel på.
Vi spenderade en dag i Denali Nationalpark. Inte då heller såg vi berget. Man kan se det kanske tre gånger i månaden om man har tur berättade de.
Denali Nationalpark är enorm och det är inte tillåtet att köra bil mer en kort sträcka. Så vi åkte på busstur med härlig guide.
Eftersom vi inte bodde inne i samhället Denali blev vi hämtade först, så vi fick sitta längst fram i bussen.
Tur det! Vägarna inne parken var mestadels grusvägar. Många av dem raseras varje vinter och de får bygga nytt.
Det gjorde att fönsterrutorna blev skitiga direkt, vilket gjorde det svårt för de längre bak att se bra ut.
Men vi som satt längst fram såg både älgar, caraboorenar och en grizzlybjörn utan problem.
Sista dagen på resan började vi med att åka på forsränning längs med Nenanafloden.
Vi fick först åka buss in till samhället Denali för att sedan åka tillbaka till vårt hotell för att kliva på de stora gummibåtarna nedanför hotellet.
Det var först en mycket lugn och ganska så kall upplevelse men mot slutet blev det lite mer fors och vattnet skvätte upp i båten.
Vi hade fått ta på oss våtdräkter och det fanns ingenstans att ha kameran så jag har inga bilder från turen!
Till sist åkte vi sedan tåg tillbaka ner till Anchorage.
Den tog åtta timmar och vi åt både lunch och kvällsmat på tåget.
Man satt uppe på andra våningen med glastak och det var en guide som höll låda mest hela tiden.
Kan inte fatta att hon kunde hålla allt i huvudet. Hon läste inte i ett enda papper. Intressant men hon hade lite lagom jobbig röst.
När vi kom fram till Anchorage till slut så fick vi vänta på vår hämtning från vårt hotell.
När han väl kom så "beklagade" vi oss över att Mount Denali måste vara en myt. För vi har varit här i över en vecka och vi har inte sett minsta skymt av det.
Då åkte han till en utsiktsplats halvvägs till hoellet och där kunde vi se nästan hela berget! Bara toppen som var dold av moln.
När vi åkte till flygplatsen nästa dag så fick vi se toppen också. Så vi fick till slut se hela berget, bara inte på samma gång!
Resan var fantastisk och vi fick göra så mycket olika saker.
Väl hemma kände jag att nu har jag varit där och det räckte men åren går och det finns platser i Alaska som jag gäran skulle besöka igen, som underbara Talkeetna.
Men precis som Hawaii så ligger Alaska väldigt långt bort och allt var otroligt dyrt.
Rolig och ganska så udda med resan var hur folk behandlade oss. Många gånger talade de bara med mig och ignorerade min tjugofemåriga systerdotter.
På sista tåget fick jag ropa tillbaka den flirtige servitören så att systerdottern också kunde beställ efterätt.
Så konstigt. Det brukar vara jag som ignoreras då de gärna flirtar med den yngre av oss.
Var det för att de trodde att det var jag som betalade?
Så udda och det har aldrig hänt någon annanstand under våra resor runt USA.
Kommentera