Det finns så otroligt mycket strunt på sociala medier som sköljer förbi. Men så fastnade jag på bilden ovan och började funder över hur mycket jag gjort under mina resor.
Många gånger har jag svårt att inse hur mycket jag faktiskt har gjort genom åren.
Listan handlar om att man får poäng för allt man INTE gjort men den fick mig och tänka på allt jag HAR gjort. Det är bara två saker som jag inte gjort. Helt otroligt!
Så här kommer en redogörelse för allt jag gjort som finns på listan.
Jag har aldrig bott på ett femstjärningt hotell. Det närmaste är Kung Carl i Stockholm, som är fyrstjärnigt. Det gjorde jag under pandemin när alla hotell mer eller mindre skänkte bort sina hotellrum.
Men nästa sak på listan har jag gjort otaliga gånger.
I USA har det blivit elva stycken genom det vidstäckta landet. Några mindre som gått mellan Florida och Georgia kan jag också räkna in i det landet.
2016 bilade jag runt i England med en systerdotter och så har jag bilat runt i Sverige, Danmark, Norge och Finland.
Att åka på road trip är det absolut bästa jag vet!
Att äta från gatukök är ju inget ovanlig här i Sverige. Det har det blivit massor av gånger.
Utanför Svea Rikes gränser är det besöket i Washington DC 2012 med bästabästisen som jag minns bäst.
Vi kunde inte hitta något annat än starka polska korvar när vi besökte National Mall med alla sina minnesmonument.
Det var lite med en känsla av det-här-kommer-ge-oss-magsjuka som vi åt korvarna.
Badat i havet har jag gjort i massor både här hemma och i andra länder.
Här hemma har det blivit ett och annat bad vid Strandgården utanför Halmstad. Älskar den stranden.
De mest behagliga baden har givetvis varit runt Florida.
När jag firade 50 år och 50 stater på Hawaii 2016 bodde jag ett par kvarter från Waikiki Beach men badade aldrig. Gick mest bara i vattenkanten. Det är lite bökigt när man är på en sådan välbesökt strand själv. Var gör jag av mina grejer?
Varmaste badet var vid Clearwater Beach vid Mexikanska gulfen 1999. Det var som att kliva ner i ett varmt badkar. Inte alls behagligt när man vill svalka av sig.
Det var heller inte smidigt att bada i det väldigt salta vattnet utanför Kroatien. Det var svårt att få ner ändan. Jag guppade runt som en kork i det varma vattnet.
Kryssning har jag tyvärr varit på.
Tre gånger, Åland, Helsingfors och The Cruise From Hell 2001.
Det var inte mycket som var bra på kryssningen runt karibien med min familj i Florida.
Det började redan på vägen ner till Miami för incheckning på fartyget.
Storebrodern fick influensa och insjuknade i bilen. Lillebrors kompis, som var kanadensare hade inte rätt dokument i passet för att få åka med och det slutade med att fadern i familjen fick åka och hämta dem då kryssningsbolaget vägrade släppa på kompisen och då ville inte lillebror följa med.
Vad total kaos ett tag.
Storebror fick inte ta med sig en kompis utan mamman hade bjudit med en son till en av hennes väninnor. De gick inte ihop någonstans. Mark är blyg och inåtvänd. Zach en festisprisse som troligen inte var nykter på hela veckan.
Efter ett par dagar fick mamman också influensa och mådde pyton och så jag som avskydde att vara på båten som må ha varit världens största kryssningsfartyg men myllrade med folk, passagerare som personal. Men eftersom det var hon som betalade fick jag ösa beröm över precis allting, samtidigt som hon klagade på att allt. Det hade varit så mycket bättre på alla andra kryssningar hon varit på.
På kryssningen till Åland i början på 80-talet drack jag för första gången coca cola.
Tre gånger har mitt bagage hamnat på avvägar.
Nu senast på min resa till Australien då det blev kvar i Istanbul och inte anlände förrän på kvällen dagen efter.
Fick köpa nya kläder, både kjol, top och allt under. Var överlycklig när väskan till slut dök upp.
Första gången en väska inte kom fram var när jag flög hem från Florida 1994.
Ena väskan hamnade på avvägar och tog vägen via Köpenhamn när jag flög via Island.
Andra gången var 2001 när jag flög hem via New York och vi blev sena på grund av att piloten hörde missljud i mortorn och vi fick åka iväg till en hangar för att kolla upp det.
Efter att fått lyssna på hur de körde igång gasen om och om igen, så fick vi rejält sena till slut åka iväg med det planet vi satt i.
Detta gjorde att jag missade anslutande plan på Gatwick. Vi var några stycken som skulle till Landvetter och vi skeppades över till Heathrow men ena väskan stannade kvar.
Dök upp nästa dag.
Beror på hur stor grupp man menar menar. Utgår jag från minst en till så har det blivit några gånger. De flesta till USA, en till England, Kroatien och Portugal och till Nordirland var vi tre stycken i bilen.
Men menar man gruppresa, som att man åker med en större grupp människor så har det blivit tre stycken alla med samma sysslingar.
En veckas resa till Norge, en runt Mälaren och så den härliga tvådagars resan tidigare i år.
Jag reser helst på bilresor med några få. Det där med att åka på bussresa och bli behandlade som en skock får är inte min melodi. Men att umgås med sysslingarna var roligt.
Snorklat har jag gjort några gånger men jag har svårt att få hjärnan att fatta att jag ska andas genom snorkeln och inte genom att öppna munnen under vattnet.
Inte gott alls att dra in saltvatten i munnen.
Första gången jag snorklade var det på kryssningen 2001. Vi åkte iväg på en dagstur med katamaran vid St Tomas.
Fick ha flytetyg för att hålla mig uppe samtidigt som jag försökte lära mig att dra in luft genom snorkeln.
När jag var på Malta 2006 så lånade en lite för vänligt engelsman ut sina glasögon och snorkel så jag kunde se under vatten. Gick bättre än första gången fem år tidigare.
När systerdotter firade trettio år så åkte vi iväg på båtresa med snorkling utanför Florida Keys. Då fick jag mer eller mindre panik när jag satte ner huvudet under vattnet och skulle andas i snorkeln.
Så jag simmade tillbaka till båten långt innan det var dags att åka tillbaka.
Rest ensam har jag gjort många gånger och jag älskar det!
Då kan jag ta allt i min takt. Händer något oplanerat så tar jag det för det mesta med ro. Det löser sig alltid.
Det är också mycket lättare att få kontakt med andra om jag reser ensam. Många som engagerar sig i att man är utan medresenärer.
Hör de att man bryter så blir många intresserade och undrar var man kommer ifrån.
Har fått nya vänner när jag rest ensam.
Missat plan har jag gjort några gånger.
Tack o lov aldrig på grund av mitt fel, utan alltid på grund av försenade plan. Antingen för att plan har gått sönder, väder eller flygplanskö när man ska lyfta.
Är det flygbolagets fel, se ordnar de att man kommer med ett annat plan.
När bästabsätisen och jag skulle flyta från New York till Dallas ändrades avgången så många gånger att de till slut fick åka och tanka om planet till Atlanta, där vi fick ett snävt byte med ett annat plan än det som var tänkt.
Texas hade sin värsta torka på åratal 2022. Men vad gör det när jag ska flyga hem? Åskar och regnar i överflöd. Alla plan timtals försenade.
När jag väl kom till Frankfurt valde jag att åka till Stockholm istället för planerade Göteborg då det hade bättre avgångstid.
Lämnat landet. Om man med det menar flyttar till ett annat land eller åkt till andra länder på semester lämnar jag öppet.
Men jag lämnade mitt kära hemland 1993 för att jobba som au pair i Florida.
Var meningen att jag skulle stanna i ett år men orkade bara med lite över ett halvår.
Jag var tjugosju och hade bott ensam i flera år så det var inte helt smärtfritt att flytta in hos en familj. Speciellt eftersom jag heller inte hade eget rum, utan endast hade en bäddsoffa på deras kontor.
Men den flytten förändrade hela mitt liv så jag kan inte klaga allt för mycket på den mindre trevliga mamman i familjen.
Efter det har jag besökt alla stater i USA, en skock länder i Europa och i år kom jag äntligen iväg till Australien.
Jag har aldrig dykt med syretuber och allt men jag har flugit i första klass.
Ett trasigt flyg i Philadelphia 2007 gjorde att när de bokade om mig på ett annat plan så blev det i första klass.
Ville fota och skutta runt i massor där jag satt rymligt och fint men kände att det var bäst att uppföra sig.
Herren bredvid mig, Mr Welsley, kommer forfarande ihåg hur respektfullt flygvärdinnorna tilltalada honom, var mycket stram och utstrålade pengar med sin stora signetring i guld.
Men jag njöt i massor där jag satt och åt den väldigt goda maten som serverades med riktiga bestick och glas gjorda av glas, inga plastsaker här inte.
Till efterrätt var det kulglass med nötter och kolasås.
Sovit på flygplatser har jag gjort många gånger.
Första gången var när jag var ute på min första flygresa när jag gick på gymnasiet och vi åkte till Ibiza på skolresa.
Vi anlände till Arlanda mitt i natten och stannade kvar och sov några timmar innan vi tog bussen ner till Stockholm Central och tåget hem.
När jag mer eller mindre hade klippkort mellan Sverige och Florida i slutet på 90-talet och början på 00-talet så flög jag alltid via London. Oftast fick jag minst åtta timmar på flygplatsen ibland mer.
När flyget anlände var klockan 6, 7 på morgonen men för mig var den mitt i natten. Så jag låg ofta och sov på sofforna i transitterminalen.
När jag var på skolresan på Ibiza blev jag så sjuk att de fick tillkalla läkare.
Hade runt 40 graders feber.
Efter att han gett mig en spruta i skinkan tillfrisknade jag tack o lov snabbt.
Annars har jag mest blivit rejält om jag blivit sjuk.
Tio minuter efter att jag satt mig på planet till Dallas 2007 så fick jag dunkande huvudvärk och när jag kom fram hade jag fått svår hosta. Hostade nästan lungorna ur mig och var rädd för att jag fått lunginflamation. Men efter att jag köpt medicin så kände jag mig mycket bättre nästa dag.
Min MS satte käppar i hjulet för mig på min sista bilresa på egen hand runt USA 2009.
Efter över två veckor på vägarna i västra USA var jag så utmattad och yr att jag knappt kunde hålla mig upprätt.
Fick stanna längs med vägen och vila lite då och då. Det var frukstansvärt!
Hikat upp till en bergstopp har jag nästan gjort en gång. Kom en liten bit i Mourne Mountains, Nordirland, innan jag fick ge upp.
Stigen, om man nu kan kalla den det, var full med stora stenar som man fick hoppa sig fram på.
Vädret växlade från ena minuten till den andra. Det var strålande solsken enastunden, nästa ösregnade det och i tredje haglade det.
Blev jätteyr då glasögonen var fulla med vattendroppar och tvingades ge upp. Men jag försökte i alla fall. Gick tillbaka ner och vandrade sedan i dalgången mellan bergen.
I Sequia Nationalpark i Kalifornien lyckades jag ta mig upp till toppen på en klippformation kallad Moro Point. Det var trappor gjorda men de var inte smidiga att gå på. Det var trångt och bökigt.
Om det kallas för att gå på hike så har jag gjort det.
På mina resor runt USA har det alltid blivit motell men på bilresorna till England och Nordirland så bodde vi mestadels på airbnb.
De hade skiftande kvalitet men var oftast charmiga.
I Bath var det väl inget fel på själva boendet, det var bara det att ägarinnan var rätt trälig och otrevlig.
Det i Camelford var klart bäst. Ett sådant riktigt brittiskt hus med trånga trappor, små rum med snedtag och byggt i sten.
Ägaren var jättemysig och serverade god frukost.
Men ibland var det rätt jobbigt då vi på flera ställen bodde hemma hos folk. Som på en fårfarm 2016. Där hade vi visserligen olika bad rum men man gick på dem som bodde där. Specillt det då vi fick sitta i trappan för att kunna använda deras wi-fi.
Om igen, jag har svårt att fatta att jag varit ute och rest så mycket.
Varit med om så otroligt mycket.
Besökt platser som jag förut bara sett på teve och jag har inte gjort det en gång, utan flera gånger.
Jag har fått ändra resplaner längs med vägen på grund av väder, inställda tåg och missade flyg.
Jag har träffat massor av underbara människor och jag har fått upplera massor av fantastiska saker.
Jag älskar att vara ute och resa!
Hemma som i utlandet.
Har ingen betydelse var jag är, bara jag får vara ute och resa.
Kommentera