Många biobesök har det blivit genom åren. De flesta har jag bara flutit in på, ätit mina popcorn, druckit drickan och njutet av filmen. Men vissa besök sticker ut. Kan vara av olika anledningar, de startar fel film, ja det har hänt en gång i Stockholm. På den tiden kunde de inte starta om, så jag fick gå på en annan film istället. Filmen gått av, det här hänt flera gånger men de mer minnesvärda är att de två gångerna jag har varit på bio i Norrköping har filmerna gått av. Första gången var jag på Lugnt Vatten med en ung Nicole Kidman. Filmen gick av efter ca 20 minuter. Bra film tyckte en grabb i salongen, men lite konstigt slut. Andra gången var jag också Sara på Pirates of the Caribbean: At World's End. Vi satt och väntade på absolut sista scenen som kom efter all eftertext, men precis när den skulle komma skrynklade filmen ihop sig. Det slutade med att vi fick gå in till en annan salong, som lång ca 30 efter vår salong. Så vi fick se slutet på filmen en gång till och sedan äntligen slutscenen.
Jag var på Sleepless in Seattle i Orlando. Seattle är en stad som är känd för sitt myckna regnande. Det började åska och regna något förfärligt under filmens gång och det fanns tydligen en läcka i taket, biografen var inte helt ny om man så säger. För helt plötsligt började det rinna vatten på duken. Liksom lite passande.
På biografen i Portugal fick man röka inne på biografen, tack o lov inte inne i själva salongen. Men det bolmades friskt precis utanför under filmens paus. Ett uppehåll hade de också mitt i filmen på Malta. Känns mycket gammalmodigt och frustrerande måste jag erkänna. Blev något paff när det helt plötsligt stod Pausada med stora bokstäver på filmduken och alla ställde sig upp och gick ut.
På Artizan, en gammal fin biograf i Orlando satt man vid bord och kunde beställa in mat som man åt när man tittade på filmen. Helt nytt för mig 1993, men numera kan amerikanarna bära med sig det mesta i matväg in i salongen. Finns att köpa i foajén. I Washington DC stod det hur mycket kalorier allt innehöll på menyn. Jag beställer bara popcorn och dricka, möjligen lite godis om jag går på två filmer efter varandra. Ett par gånger har jag ätit mat inne i salongen. Första gången i Stockholm, hade ingen tid att äta mellan två filmer och i London med Rebecka, vi hann heller inte äta innan eller efter, för då skulle jag flyga hem.
När jag var på en av Jönssonligafilmerna, tror det var Får Guldfeber, men är inte säker. Största minnet var att en gammal gubbe satte sig bredvid mig och började tafsa på mig. Började med att sakta, sakta föra handen lite närmar och närmare. Inget jag reagerade på först. Men när alla fyra fingrarna landade på mitt lår flög jag iväg till en annan plats. Då gick han. Pervrse jävel! En herre i mjukisbyxer satte sig bredvid Ann-Catrin och mig när vi var på Eyes Wide Shut. En film med mycket naket. Det var andra gången han skulle se den. Efter en stund försvann han och kom tillbaka kanske tio minuter senare och satte sig på en annan plats. Under den tiden hade det inte varit några naken scener. Äckel!
Jag har varit på gamla biografer och splitter nya. Bilden har suttit snett, det har varit dålig bildkvalitet, taskigt ljud och grymt nersuttna stolar. Mitt enda biobesök i Vetlanda blev en gungande upplevelse. Rörde sig en i sin stol vajade hela stolsraden. I nya biografer är ljudet många gånger helt fantastiskt. Älskar när ljudet känns i hela kroppen under en häftig actionscen. Eller när de välplacerade högtalarna gjorde så att jag ville titta bakom mig när ljudet av en springande häst liksom rullade igenom salongen.
Flertalet gånger har jag suttit ensam i salongen, både här i Sverige och i USA. Då kan jag verkligen leva ut, behöver inte vara rädd att jag stör någon annan. I våras var jag sen till filmen jag tänkt se på Filmstaden Söder i Stockholm. Då var de så snälla och startade om filmen, något som tack o lov går numera när allt är digitalt, eftersom jag var den ende som ville se den grymt spännande Eye in the Sky.
På de flesta biografer i USA betalar man biljetten utanför biografen och så river de den så fort man kommer innanför dörren. Då har man tillgång till alla filmerna som visas och det har jag utnyttjat en gång. Smet in på en jättekass Woody Allenfilm efter att jag sett en annan film först. De är så snälla att vid varje salong står vilken film som visas och vilken tid. Inte som här i Sverige där det bara står vilket nummer salongen har.
I London var jag på en IMAX film i 3D. Häftig upplevelse men jag var totalyr efteråt, nästan kröp ut från salongen. Är filmen en kanonfilm kan jag få världens adrenalinkick efteråt och ha jättesvårt att varva ner. Flera gånger har jag fått köra en extra runda på vägen hem från bion för att lugna ner mig.
Jag går så ofta på bio att jag blivit jättekänis med de flesta anställda på biograferna i Jönköping. En gång fixade grabben i kassan helt nypoppade popcorn till mig. De håller reda på mig och påpekade för mig att jag skulle skaffa pensionärsrabbattkort från Försäkringskassan så det blir billigare för mig att gå på bio. På den tiden Sandrews fanns i Jönköping behövde jag aldrig säga filken film jag skulle på. Ägaren, som själv satt i kassan, visste vilka filmer jag sett. En gång bjöd han mig på en film. Hade varit flera gånger på en vecka. Då tyckte han, att kommer du imorgon också så bjuder jag dig. Givetvis dök jag upp nästa dag. Filmen hade jag sett förut, men den är en av mina absoluta favoritfilmer, Den Engelske Patienten.
När Filmstaden i Jönköping hade öppnade tog jag ledigt från jobbet för att kunna gå allra första dagen. Vilket inte var första gången jag tagit ledigt för ett biobesök. Två gånger har jag till och med varit på bio på arbetstid. En gång slutade jag vid Juneporten strax innan filmen började. Parkerade bussen en bit bort och gick och såg filmen. Hade inte hunnit köra bort den till Swebus och sedan komma tillbaka i tid. Hade fått klartecken från chefen att det var ok. Det andra besöket under arbetstid var ett misstag. Hade tittat fel på schemat och missat jag skulle köra ytterligare ett pass den dagen. Det var under min tid på Linjebuss i Partille.
På den tiden en tank bensin inte kostade en hel månadslön, körde jag till ganska närliggande städer, Göteborg, Växjö, Borås, Linköping, bara för att gå på en film och sedan åka hem igen. Numera tar jag tåget när jag vill se någon udda film eller två, som inte kommer till Jönköping. Har tagit tåget till Köpenhamn flera gånger för endast gå på bio. Firade min 48 års dag i Köpenhamn, med att gå på bio i dagarna två. Numera åker jag alltid, om jag inte är på Hawaii eller i Köpenhamn, till Stockholm för att gå på bio när jag fyller år.
Detta är några få av alla mina biobesök, vi talar hundratals och åter hundratals besök. Rekordet är 132 besök på ett år. Skriver inte att det är så många filmer utan besök. Det händer ju då och då att jag ser samma film flera gånger. Rekordet är nio gånger på samma film, Thelma och Louise. Jag har aldrig gått innan någon film varit slut, hur dålig den än varit. Men en gång har jag sovit mer än halva filmen. Det var under superseriösa The Aviator. Men jag skyller på att jag hade jet lag. Hade anlänt till Orlanda i Florida dagen innan. Skulle kunna skriva om många, många fler besök. Men det här får räck för den här gången. JAG ÄLSKAR ATT GÅ PÅ BIO!!!!
Kommentera