Jag har både haft kort och långt hår genom åren.
Kan inte säga att jag tycker bättre om något av dem, även om det nu är väldigt smidigt att ha långt hår.
Har inte varit hos hårfrisör sedan Texas 2019. Numera lutar jag mig framåt och slänger håret över huvudet och klipper några centimeter då och då. Hur smidigt som helst.
Numera är håret mer grått än brunt men en gång i tiden var jag blondin.
Det sägs att håret har en cykel på sju år. Vilket i mitt fall i alla fall stämmer väldigt bra.
När jag var liten var jag blondlockig och håret var långt fram till sex års ålder då mamma eller ska säga grannen, tvingades klippa det då jag fått målarfärg i håret. Det var inte av misstag som den röda färgen hamnade i håret. Jag målade håret sjäv!
I sju års ålder började håret mörkna och blev superkrulligt. Jag hade en skum kort frisyr i nedre tonåren som mer såg ut som en hjälm än en klädsam hårstil. Undrar varför jag kliptes så? Såg inte klok ut genom de jobbiga tonårsåren.
Hårstilen ändrade sig lite till det bättre när jag kom upp i tjugårsåldern. Ett tag hade jag slingor i håret. Då var håret ner till axlarna men när jag klippte bort slingorna blev håret kort igen men lite längre i nacken.
I nedre tjugårsåldern raknade håret. Helt plötsligt var lockarna borta, håret blev tunt och mina första gråa hår började dyka upp.
När jag började köra buss dröjde inte länge förrän jag började odla längre hår. Jag tröttnade på att kallas för han hela tiden där jag satt i uniform med slips bakom ratten på det stora fordonet. Men det tog några år innan håret blev rejält långt.
Inte för att håret växte långsamt men missförstånd hos två olika frisörer gjorde att det tog tid.
Det är aldrig lätt att hitta bra frisör när man flyttar till annan stad och han i Göteborg missförsod mig totalt när jag bara skulle putsa till mina allt längre lockar.
När jag gick därifrån uppfattade jag inte riktigt hur mycket han klippt håret. Han hade lockat till det i massor. Men när jag sedan tvättade för första gången upptäckte jag att han klippt håret i en otroligt ful hockeyfrilla. Kusinvitamin fick kapa håret längst ner så det såg lite jämnare ut.
När jag sedan var i Florida innan jul så såg mamman i min au pairfamilj till att jag klippte håret på hennes salon inför en julfest.
Det blev miss i översättningen när jag förklarde att jag höll på att spara till långt hår. Hon klippte det ändå kortare än han i Göteborg och även hon lämnade lite längre i nacken,även om frissan nu var mycket snyggare.
Jag ville ställa mig upp och skrika.
JAG HÅLLER PÅ OCH SAMLAR TILLL LÅNGT HÅR!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Det gjorde att jag knappt vågade gå till frisörenoch håret växte ut i halvdan frisyr. Jag började färga håret för att dölja mitt allt mer gåhåriga kalufs.
Till slut hade jag fått ihop till långt hår med lugg.
Jag färgade håret själv och valde allt från gulare blond färg till cendréfärgat. Allt beroende hur jag kände för.
För det mesta hade jag det i hästsvans men lärde mig att det var lättare att ha och göra med fulla manliga passagerare på helgnätterna om jag hade håret utslaget.
Då blev jag helt plötsligt vackraste kvinnan i världen men lite lagom tjurigt bemött när håret var uppsatt.
Men när jag körde från baksidan av Ryhov, där psykriatrin låg, 16.06, hade jag alltid håret uppsatt. En passagerare som inte hade oording på hjärncellerna blev närgången om håret hängde löst. Hade jag det i fläta eller på annat sätt dolde att det var långt susade han bara förbi mig.
Med åren blev håret allt längre och längre. Som längst var det nästan ner till svanken.
Men jag tröttnade på att ha lugg och försökte få den att växa ut, vilket var ett helt aber när den var halvlång och svår att få undan från ögonen.
När jag till slut tvingades sluta köra buss pga min MS, så tyckte jag inte längre att jag behövde färga håret. Kändes totalt meningslöst.
Men att låta färgen växa bort skulle ta flera år. Det är inte vackert när man får två färger på håret.
Det gjorde att jag kapade håret för första gången på över tio år, allt för att få bort färgen.
Kändes jättebra med kort hår men det kräver så mycket mer arbete.
För att frisyren ska hålla sig bra så måste man klippa håret varannan månad och det är både dyrt och krävde skjuts till frisören då jag inte längre klarade av att köra bil och ännu inte hade fått färdtjänst.
Det gjorde att jag började samla till långt hår igen och fyra år efter den kortkorta frisyren så var det långt ner till ändan igen. Denna gången såg jag till att luggen fick växa så håret blev jämnlångt.
Några gånger sedan dess har jag klippt av det till axellångt ett par gånger. Mycket för att få bort det lätt risiga testarna.
Senaste gången var 2019. Då blev det lite kortare, men inte för att jag kände för att klippa håret utan när jag fick frågan när jag var i Texas hos frisör hur långt jag ville ha det. Klippte jag det mer än tjugo centimeter så kunde de skänka det till peruktillverkning för personer med cancer.
Valet var inte svårt och det var bara att spara till längre hår igen efter det.
Nu är det långt igen och jag gillar att ha det uslaget.
Det blev en vana under pandemin, av någon anledning. Gillar att sitta och plocka med håret när jag är på bio. Kan koncentrera mig bättre på vad som händer på bioduken när jag pillar med håret.
Det är något som jag annars gjort sedan jag var liten.
Då satt jag ibland och drog i andras långa hår men när mitt egna blev långt så drog jag fingrarna i det jämt och ständigt.
Ofta om jag blir trött eller stressad. Det har en lugnande effekt. En passagrare hade kommenterat till en kollega att jag alltid satt och tivnnade håret mellan fingrarna.
Jag gör det jämnt och tänker inte så mycket på att jag gör det. Det är som sagt lugnande.
Jag gillar när håret är utslaget och det fladdrar i vinden.
Jag gillar att jag kan sitta och tvinna det.
Att jag kan ha det utslaget, i hästsvans och fläta. Allt efter vad jag känner för.
Önskade bara att jag var bättre på att tex fläta det lite roligt men jag får kämpa för att få till en enkel fläta, fingrarna är allt för okordinerade för att det ska bli något mer än det.
Men det skulle vara så mycket roligare om jag kunde ha inbakad fläta lite oftare än när något syskonbarn är snäll och hjälper mig.
Men allra lyckligast är jag över att låta det fladdra fritt i all sin gråhet.
Det är härlgit med långt hår!
Kommentera