
Min plan idag var att gå bort till Edge, ett av flera nya skyskrapor som också har utsiktsplatser. Men först skulle jag ta mig till en rolig staty. Det gjorde att jag kom förbi Empire State Building.
Upptäckte att det bara var tio stycken i kö och observatoriet uppe 86 våningen skulle öppna om tjugo minuter. Det gjorde valet lätt. Empire State Building är ju ändå en av världesn mest kända buggnader.
Jag har visserligen varit uppe flera gånger men jag kunde inte låta bli.

Numera köper man inträde för en viss tid på dagen. Det gör att folk inte behöver stå och köa i timmar längre för att komma in.
Dessa rum som man förr köade i på 80 våningen, har de nu gjort om till museum med flertalet platser där man kunde ta massor av roliga kort.
Vi hjälper varandra att fotografera hej villt. Det var inte svårt att få hjälp någonstans. Alla vad med på det hela då de också ville ha bra kort. Alla ställde sig snabbt i kö till varje station.

Problemet var bara att jag ville bara upp till 86 våningen och gå ut och njuta av den fantastiska utsikten av New York. Jag hade inte tålamod att verkligen koncentrera mig på vad som fanns.
Det blir lite dumt då man inte kommer förbi museet på vägen ner. Utan det går bara att besöka när man är på väg upp.

Det var en underbar dag att åka upp i Empire State Building, så länge man var i solen på läsidan så var det helt underbart. Klar himmel gav jättefin utsikt, även om nu smoggen syns på bilderna men inte för ögat. En del bilder ser ut som om de är tagna i soluppgången.

Jag tar mängder med kort i alla väderstreck. Det är såååå häftigt att se New York så högt uppifrån.
Visst, det hade varit roligt att gå upp i en annan byggnad och se siluetten av Empire State men det här borde vara New Yorks äldsta byggnad som man kan åka upp i och gå ut och titta på utsiken.

Det är rätt glest med folk till en början men det byggs sakterligen på men det blir aldrig för mycket, utan jag kan hela tiden hitta ledig plats att stå och titta och fotografera.
Det är så härligt att vara här uppe att jag står och njuter i den ljumma brisen på ett och samma ställe i en halvtimma. Tittar och förundras över alla skyhöga byggnader som finns på Manhattan och även närliggande områden.

I ett hörn hade de satt upp en slags både med mångder av tygblommor som skulle bli en bra fond till en romantisk bild. Men de hade också ställt dit en utsmyckad cykel. Vilket kändes så otroligt konstigt.
Dels var den ivägen och sedan, vad gjorde den här uppe? Det är ju inte så att du får eller kan cykla här uppe.

I varje dörr ut till utsikten står uniformsklädda vakter. De är så fint klädda att jag gick fram och frågade en av dem om jag fick ta kort med honom.
Han blev alldeles generad när jag tyckte att han var jättevacker men han ställde glatt upp på korten.
Sedan pratade vi stund innan jag gick för ett ytterligare varv. Jag fick bara inte nog. Ville inte gå ner till galenskapen där nere.

När jag fullgjort ytterligare ett varv så tog jag en ny pratstund med vakten. Han var jättegullig och trevlig. Han var grädden på moset däruppe.
När jag till slut gått ytterligare ett varv, så var han inte kvar. De roterar på olika platser i byggnaden berättade han.

Det var lätt även här att få hjälp med fotograferingen. Det blev hela tiden hjälper du mig, så hjälper jag dig.
Mitt stativ fick jag inte ta med mig upp, hade inte använt det ändå, utan det fick jag lämna ifrån mig vid säkerhetskontrollen, där jag fick ett lapp att visa upp vid utgång, så hämtade de mitt stativ.

Precis vid ingången till museet hade de en fotostation där man fick ställa sig framför en bild av Empire State Building.
Ville man kunde man sedan få köpa bilden när man gick ut.
Jag älskar sådana här kort! Hade hoppats att de skulle ha ett likadant fotoställe som när jag var här för elva år sedan. Då fick man sätta sig så det såg ut som om man satt på en stålbalk, likt det kända fotot från när de byggde bggnaden på 1920-talet.
Men istället för det, så hade de fotoshoppat in mig i en hel drös olika bakgrunder.
För olika summor kunde man sedan välja vilken eller vilka bilder man ville ha.

La man till fem dollar på priset för en bild, så kunde man få två bilder utskrivna plus en kod så att man kunde komma åt alla bilderna på nätet. Valde givetvis det alternativet. Som sagt, jag har ingen motståndskraft när det gäller sådana här bilder. Hur jag än må se ut.
Efter ett par timmar efter jag kommit dit, var jag åter ute på gatan igen. Otroligt glad att jag åkt upp.
Det är inte billigt, museet och våning 86, finns ytterligaren en utsiktsplats på 102 våningen men den skippade jag, kostade 52 dollar. Men det är ungefär vad alla de olika byggnaderna med utsiktsplatser tar. Men ibland måste jag bara unna mig något.

Kommentera