Jag är sjukt trött på att vara sjuk och trött!
Nja, trött är fel ord. Jag är inte lite trött, jag är totalt sanslöst, jag kan inte fungera som en normal människa, trött. Helt slut, finito, MS fatigue som det så vackert heter.
Jag kan bränna på ett tag men sedan får jag total soppatorsk.
Det har varit lite väl mycket nu de senaste veckorna så nu har jag fått ändra mina planer och ta det lite lugnare. Orken har tagit slut.
Jag vill bara rulla ihop mig stortjutande på golvet och ge upp. Jag orkar inte mer, det får vara nog nu. Över, finito, slut.
Det är inte bara detta att jag blir så bortom utmattad så fort jag gör något, det är också så otroligt irriterande att hjärnan inte längre beter sig som den gjorde innan jag fick MS.
Jag kan inte längre köra buss och bil för att hjärnan hinner inte med att uppfatta allt omkring mig och så tappar jag koncentrationen och jag vet inte var jag är.
Jag har fått ändra mitt sätt att brodera. Det är som om min hjärna inte längre ser skuggor och små detaljer som den brukade.
Att brodera ett ansikte med massor nyanser brukade vara lätt, jag bara gjorde det. Nu, fattar jag inte hur jag ska få till rätt färger.
Det är som om det blivit massor av hål i hjärnan och en hel massa saknas.
Det är så frustrerande så jag nästan blir galen.
Jag brukade vara "rapp" i käften. Nu måste jag tänka en stund innan jag kan komma på något bra svar.
Mitt i ett samtal kan jag helt tappa vad det är vi pratar om och det jag glömt det är borta för evigt. Känner mig helt dum i huvudet ibland.
Jag ser sämre men inte för att jag behöver nya glasögon utan för att jag har svårt att koncentrera ögonen när jag blir trött. Det är lite ibland som om jag tittar genom en tunn hinna med gele.
Varför har just jag drabbats av MS? Vad har jag gjort för ont?
Det känns som om jag straffas för något.
Visst, jag kan resa när jag kan och orkar på grund av att jag inte längre arbetar men det uppväger verkligen inte alla dagar mellan resorna som jag antingen vandrar runt som en zombie eller är sängliggande i timmar.
Jag hade verkligen hellre haft ett jobb att gå till och sedan bilat runt i veckor på min semester.
Nu flyter dagarna ihop och jag har noll koll på vilken dag det är.
Men det är bara att kämpa på. Jag får leva med de dagarna då jag är totalt utamttad för att sluta resa finns inte med på kartan. Då kan jag lika väl ge upp helt.
Att sitta hemma dag ut och dag in resten av livet är inget liv.
Kommentera