Så var det dags att fira att vi kommit halvvägs till julafton!
Midsommar har aldrig varit viktigt för mig. Det är en dag man antingen firar med familjen eller är ute och festar. Har inte det ena och gör inte det andra.
När jag körde buss bytte jag ofta med kollegor som skulle köra nattenbussen på midsommarnatten. Det gjorde inte mig något.
På senare år har jag dock skaffat mig en tradition, att servera ostkaka på skouternas midsommarfirande vid kyrkan.
Det började med att bästabästisen hade lovat hjälpa till men kom sedan på att hon jobbade och så bad hon mig hoppa in i hennes ställe.
Sedan började de ansvariga fråga mig varje år om jag kunde hjälpa. Så nu planerar jag med, innan de ens frågar mig, att jag kommer vara där på kvällen.
Det blir en trevlig stund med lite lagom mycket prat.
Mitt starkaste minne från midsommar är från min tonår.
Som alltid var vi på skouternas firande. Kvällarna på 70-talet och en liten bit in på 80-talet avslutades alltid med långdans in till den konserten i kyrkan.
En slags pardans med många olika moment, tror det kallas polonaise.
Man dansar i par men hänger ihop med alla andra. Det skapades tunlar av några med andra dansade igenom och jag vet inte allt.
Som den ensamma själ jag alltid varit hade jag ingen att dansa med men det stoppade mig inte.
Jag skuttade runt ensam bland alla paren och när vi ställde upp oss för att bilda tunnel blev det ett glapp på min motsatta sida. 
Ett annat minne hände under eftermiddagen när pappa och jag skulle gå och hämta korna för mjölkning.
När vi kom ner till grannens mossar, där korna gick, upptäckte vi att en granngårds tjurar hade rymt och nu hade roligt med fars kor. Det var vild panik och det var inte lätt att sära på tjurarna från korna. 
Det föddes många kalvar med fader okänd det året. Grannen fick betala skadestånd.
Har dock inget minne av hur resten av kvällen gick för vi måste ha blivit rejält försenade då det tog tid att få hem korna.
Det finns heller inga kort från midsommarfesterna på den här tiden för pappa hade alltid hand om parkeringen och hade inte tid att ta kort.
Vädret har varit skiftande under midsommarkvällen. Ibland, som det verkar bli idag, så har det varit soligt och hett. Andra gånger har kvällen regnat bort.
Jag har tur att jag alltid serverar ostkakan för det betyder att jag alltid har tak över huvudet då de har ett stort tält för sittande fikagäster.
Annart är det för de som har hand om bollkastningen. De står under bar himmel. Inte roligt när det är kallt och regnet öser ner. Det var mer än genomfrusna för några år sedan.
Jag har ingen bra dag idag så det blir sängläge tills det är dags att traska fram till kyrkan ikväll.
Inte för att jag gillar när det är kallt och regnar men jag mår bättre då. Den här stekheta hettan suger musten ur mig.
Men jag brukar må bättre på kvällarna så jag ska nog kunna ha trevligt där jag står och serverar ostkakan.
Tyvärr kommer den för första gången någonsin inte vara hembakad i år. De som brukat baka den är antingen för gamla eller så finns de inte längre med oss.
Undrar vad han som alltid kommer med medhavd burk och kökper två portioner för att ta med sig hem, kommer att säga?
 
 

Kommentera

Publiceras ej