Det finns något som jag har väldigt svårt att leva utan. Hemgjord kola!
Jag har gjort detta härliga godis sedan jag var liten. Vet inte var det kommer ifrån. Mamma hade det nedskrivet för hand i sin receptpärm.
Jag äter lite köpegodis då och då men det är inte ofta. Mer om jag behöver något uppåtchack eller något att tugga på. Inte för att jag egentligen tycker om det. Om det nu inte är Ahlgrens Lakritsdäck.
Den hemgjorda kolan däremot. Den blir jag så sugen på ibland att jag bara måste göra en sats. 
Ok, nu gör jag inte längre full sats bara en fjärdedel. En full sats blir alldeles för mycket men en fjärdedel blir precis lagom mycket.
Funderar lite då och då vad det kan komma ifrån. Har någon av mina systrar fått det av kompisar eller i skolan? Eller har mamma hittat det i någon veckotidning? 
Vad det än kommer ifrån kvittar egentligen. Jag vet bara att jag älskar det och kommer göra det tills mina tänder inte längre kommer klara den sega massan längre. Men då kanske jag inte kokar den till den perfekta segheten längre utan gör den mjukare. Även om den då inte är så god.
Det är en timing att få till den perfekta segheten och det kräver en del koll. Det är viktigt med vattenproverna. Dvs när jag häller upp en liten del, knappt en msk, i lite vatten och ser efter hur seg den blir. Det är inte gott om den blir för hård heller.
Ah, vad det är gott med hemgjord kola!
 

Kommentera

Publiceras ej