Nu har jag äntligen dammat inne i museet/sovrummet!
Det är så ofantligt med prylar och tar sin lilla tid. Jag hoppas att jag gjorde det förra året också. Jag skjuter gärna på det då det är så mycket att damma.
Jag har verkligen släpat hem otaliga saker från mina resor runt USA. 2012 och 2013 flippade jag ut totalt. Speciellt 2012. Jag trodde att det skullle bli min sista USA-resa på väldigt länge. Drömmen att besöka alla USAs femtio stater såg mörk ut. Jag kunde inte längre åka på bilresor själv och att jag skulle få med mig någon annan som ville lägga ut en massa pengar för att jag skulle kunna fara runt och pricka av stater kändes liten. Men tack o lov! Systerdotter följde med mig 2014 och 2015 och sedan kunde jag själv åka till stat nummer femtio, Hawaii, när jag fyllde femtio år. Drömmen blev sann. Glädjetårarna forsade när jag lande i Honolulu två dagar innan min födelsedag 2016.
Samtidigt som det är otroligt jobbigt att damma varje liten pryl är det också kul att gå igenom allt. Det finns så mycket minnen i minsta lilla sak. En snäcka här, en taggtråd där, stenar, mängder med sand och jag vet inte allt. Allt ska dammas av och det var på sina ställen väldigt mycket damm. Speciellt hyllan ovan sängen. Inte speciellt genomtänkt att ha allt i sovrummet. Blir ju så mycket dammigare där men jag älskar att ligga i sängen och titta på allt som finns på mina väggar. Tänka på hur otroligt roligt jag har haft när jag forsat fram på vägarna i USA. 
Jag älskar att vara ute och resa men att få åka på bilresor i USA är nog ändå den klara favoriten. Inget slår den frihetskänslan som infinner sig då. Ivern när vi hämtat ut hyrbilen, vägkartan i knäet och några veckor av upptäckarlust. Så underbart att jag inte kan beskriva det. Det är bara så fantastiskt, otroligt underbart.
Så när jag kämpar på med att få bort dammet från alla saker tänker jag på platser som betyder lite mer än andra. Härliga händelser, känslofyllda upplevelser och den enorma frihetskänslan.
Det är bättre att tänka på det än att tänka på hur otroligt tråkigt det är med att damma. 
Nu har jag "bara" min Storbritannienhylla och Europahyllan kvar i två andra rum. De är fyllda av härliga minnen de också men som sagt. Att forsa fram på de amerikanska vägarna är klart favoriten.
 

Kommentera

Publiceras ej