Vilka underbara dagar det blev i Dalarna!
Precis allt jag gjorde var toppen!
Det började direkt när jag kom till Falun och jag spenderade några underbara timmar vid Falu Gruva. Promenaden runt det enorma gruvhålet var vackert och intressant. Museet var ok men informationen runt gruvhålet var bättre.
Elsborg, den gamla delen av Falun och som ligger precis vid gruvan var hur mysigt som helst. Blev så förtjust i deras fönster med sina gulliga balkonglådor och utsmyckade fönster. Fick lite Visbykänning men med mestadels faluröda hus. Vad annars!
Fick nästan tokslag inne i Kristine Kyrka i centrala Falun. Alla dessa vackra dalablå detaljer. Jag älskar blått!!!
Tog bussen upp till Sundborn och blev galet förälskad i Carl Larssongården. Hade kunnat spendera timmar med att gå runt i huset. Här fanns inte en tom yta, ett hus i min smak, och allt var fyllt med roliga detaljer. Herr och fru Larsson hade skapat det mesta. Helt underbart! Men det höll på att gå illa när jag missade ett trappsteg inne i ett rum och drämde armen i målningen i dörren. Tack o lov var det en glasskiva för och den höll. Hade blivit jobbigt annars!
Huset är underbart utanför också och jag gick varv på varv runt det roliga huset som Carl byggde ut på olika sätt fär varje barn som föddes.
Bussresan mellan Falun och Mora var lågsamt varm då luftkonditioneringen inte fungerade. Det var svalt att kliva ut i den trettiogradiga värmen när vi efter 1.40 äntligen kom fram. Mora var mysigt men jag gillade nog Falun bättre. Men i Mora fanns Vasaloppsmålet och det smäller högt!
Jag spenderade några roliga timmar i Nusnäs med att rida på dalahäst och titta på tillverkningen. Hur roligt som helst. Blev tokkär i dalahästen som det gick att sitta på och har mängder med kort sittande på den. Jag var långt ifrån den ende vuxen hoppade upp den. Ett roligt par från Kalmar som hjälpte mig med fotograferingen hoppade båda upp på den. De stötte jag även på inne i Mora.
Tittade också in hos Anders och Emma Zorn. Intressant hus där Anders hade designat många av möblerna men huset föll mig inte riktigt i smaken. Förutom det stora rummet till höger på andra våningen. Det var nio meter i takhöjd. Ett riktigt tappahakan rum. Vilket också var meningen. Paret Zorn var noga med att alla och de var många, som besökte dem skulle ha något att samtala om. Det var också för sin tid ett mycket modernt hus med rinnande vattten, vattentoallet, attenburna element i alla rummen och bland de första husen i Mora att få el.
Den trettiogradiga värmen sög nästan musten ur mig men jag kämpade på. Inget av det planerade finck inte missas. Men små korta stunder med luftkonditionering på bussar och restauranger gjorde att jag mådde bättre.
Det fanns så mycket roligt att uppleva och jag hade sanslöst roligt. Verkligen en lyckad resa!
Nu ser jag fram emot andra roliga små turer.
Kommentera