Så dålig som jag varit idag så skulle jag kunna tro att jag var ute och höll på som bara den igår men så var fallet inte.
Jag gick en kort promenad med hundarna, gammelhunden ville inte gå långt, skannade kvitton under hela dagen och broderade till läggdags.
Det har varit en hemsk dag idag. Jag har varit så dålig att jag bara ville falla ihop i en liten blöt hög på golvet och dö.
Idag har det suttit i hela kroppen. Mestadels sitter det i hjärnan och då hjälper det för det mesta med sömn.
Huvudet har varit dimmigt och känts som om det skulle sprängas men det är inte någon huvudvärk, bara en känsla av att skallen är alldeles för liten. Kroppen har varit tung och darrig. Det har känts som om jag vägde flera ton och gick i lim.
Höll inte på att ta mig upp till systers hus när hundarna behövde rastas.
Det är mestadels uppför och jag fick verkligen kämpa i de små uppförsbackarna. Flåsade som om jag sprungit fyra maraton när jag kom fram till slut.
Hasade mig runt ladugården med hundarna innan jag till slut satte mig på cykeln och trampade hem. Var illamående och yr av trötthet när jag kom hem.
Tog en jättelångt bad. Brukar hjälpa då jag slappnar av när jag ligger och guppar i vattnet. Men icke. Jag mådde ännu värre. Lagade lite mat och sedan föll jag ner i soffan. Fick flåsa en bra stund innan jag lyckades slappna av något. Hade spänt kroppen för att orka gå med hundarna och det kan ta lång tid att få kroppen att slappna av igen.
Tyvärr lyckades jag inte sova särskilt bra. Det var som om jag var FÖR utmattad. Vaknade av och till under en timma. Till slut gav jag upp. Låg sedan och spelade spel på mobilen och tittade på film.
Mådde så frukanstvärt dåligt att jag nästan fick panik. Att gå upp var inte att tänka på. Det var bara att ligga kvar i soffan och lida.
Det är svårt att förklara känslan av total utmattning. Den är bortom allt jag känt innan jag fick MS.
Jag kan bara ligga och kämpa för att kunna röra minsta lilla kroppsdel.Det är en fruktansvärd känsla.
Nu är klockan nitton och värsta utmattningen har släppt men jag mår fortfarande inte bra.
Under sådana här dagar vill jag knappt leva längre. Det skulle vara så lätt att bara ge upp när värsta utmattningen sätter in.
Så när någon säger att lite trötta är vi alla vill jag bara slå dem. Hårt! Väldigt hårt! Jag är inte "lite" trött. Jag är så utmattad, MS fatigue kallas det, att jag inte fungerar, att jag inte orkar röra mig, att liggande läge är det enda alternativet.
Går inte att beskriva hur hemskt det är att vara så utmattad.
Kommentera