Jag kan tuta på ett bra tag utan att jag fullständigt faller ihop men förr eller senare säger kroppen tvärstopp.
Förra veckan var lite väl aktiv. Det var större grejer varannan dag bla två resor till Göteborg och en till Oskarshamn. Jag vilade dagarna emellan men till slut hjälpte det inte. Så när utmattningen kom ifatt mig gjorde den det med besked. Jag har varit som en zombie de senaste dagarna. Hasat mig runt lägenheten när jag inte sovit vill säga. Vilket jag gjort flera gånger om dagen. Det är svårt att beskriva hur dåligt jag mår. Hur totalt orkeslös jag är. När någon säger att lite trötta det är vi lite till mans, vill jag bara slå personen. Hårt! Gärna tills de blöder svårt och har några brutna ben.
MS fatigue är inte bara lite trötthet som går att vila bort på tio minuter eller så.
Jag har varit så totalt utmattad att jag knappt inte velat leva. Jag har inte orkat något mer en möjligen en hundpromenad. Sedan har luften gått ur fullständigt. Jag har varit helt gråtfärdig av utmattning.
Huvudet har varit som en kokande gryta. För det är i huvudet det mesta av utmattningen sitter. Fungerar inte huvudet så fungerar inte resten heller. Har knappt inte ork att hålla upp huvudet när värsta utmattningen sätter in.
Det har varit några hemska dagar. Så här dåligt har jag inte mått på flera år.Nån dag här och var men inte i flera dagar. Senast jag kan komma på var under två hemska veckor i movember 2009. Då jag tvingades gå till jobbet trots att jag knappt kunde hålla mig uppe. Det var efter det som jag började få större problem med min MS. Mindre än ett år senare fick jag ge upp busskörandet helt.
Jag hatar att vara sjuk!!!!!!!!!!!!!!!
Att inte kunna leva normalt. Att inte kunna klara av att arbeta. Att inte klara av saker och ting lägnre. Att inte bli trodd. För jag ser ju så frisk ut och jag orkar ju vara ute och resa och gå på bio. Utan resorna och biobesöken skulle jag ge upp helt. Vad skulle jag ha att se fram emot då?
Kommentera