Så var det dags för magnetröntgen igen.
Denna årliga händelse som känns lite onödig. Jag får samma svar varje gång. Förändringarna är så små att det inte går att säga vad de beror på. Eller som jag säger, får ett papper på att de inget hittar. Hjärnan är tom och innehålslös..
En läkare tyckte att det räckte med att jag gick vartannat år. Tyckte jag lät bra. Inte för att det är speciellt jobbigt men det känns så onödigt när förändringarna är minimala till inga alls. Men överläkaren propsar på att jag ska hasa mig dit varje år. Så det är bara att lyda.
Det tar lite lagom lång tid och ibland är jag helt yr efteråt. Andra gånger känner jag inget.
De sätter nål i mig och sprutar in kontrast. Det ska kännas som om man blir varm och få en känsla av att vara kissnöd när de gör det. Jag brukar inte känna nåt. Lite varm kanske men aldrig kissnödig.
Sedan åker jag in i delen som ser ut som dounut. Där blir det en fasa massa ljud, bong, bong, bong, ding, ding, ding, drrrrrrrr och jag vet inte allt. Tappar helt tidsuppfattning men det brukar kännas som om det går rätt så fort.
Man får ha hörlurar med radio i på sig men jag fattar inte varför egentligen. För när de "tar" en bild är ljudet så högt att det är omöjligt att höra vad som är på radion.
Man får inte ha minsta smycke på sig, så det är enda gången per år som jag tar av mig mitt halsband och mina armband. Känns konstigt att inte ha dem på.
Boing, boing, boing, boing. Bang, bang, bang...
Kommentera