Jag går mest på engelskspråkiga filmer. Mestadels för att det är det som visas mest på bio. Svenska filmer har jag svårt för. Visst finns det många bra filmer men när en svensk film är dålig är den oftast väldigt pinsam och jobbig. Jag har lättare att acceptera en dålig amerikansk än en svensk.
Det händer att jag går på filmer från alla möjliga länder. Speciellt nu när jag går så mycket på bio. Så när japanska Shoplifters kom till Jönköping kände jag att jag ville gå på den. Den är också en Oscarcontender och sådana filmer gillar jag att går på. Många gånger är de extremt mycket hyllade filmerna väldigt konstiga och udda. Men Shoplifters är ett underbart undantag.
Filmen handlar om en fattig familj vars far som jobbar som dagavlönare på ett byggföretag och sysselsätter sig med att snatta tillsammans med sonen för att kunna få ihop till mat för dagen. En dag ser de en liten flicka sitta ensam utanför ett hus. Det är mitt i vintern och kallt. Nästa dag är hon där igen och de bestämmer sig för att ta med henne hem. Men allt visar sig inte vara som det verkar.
Den rullar på i lugnt och maklig takt men den är aldrig tråkig. Den udda familjen som består av tre vuxna, en tonåring och med den lilla Juri, två barn. Men hur är de släkt? Hur hör de ihop? Det är frågor som jag funderar på mycket. Så småningom kommer svaret.
Familjen bor trångt i ett litet hus med endast ett par rum. Sover gör de på golvet tätt ihop. Trots alla sina udda egenheter är de lätta att tycka om och jag känner mycket med dem. Jag vill hela tiden veta mer om dem.
Filmen är så otroligt fin och charmig. Den är så otroligt lätt att tycka om och jag förstår att den fått många priser på diverse galor. Jag är alldeles varm inombords när den är slut. Det är inga konstiga konflikter, känslomässigt jobbiga händelser som det ofta är i recensenters älsklingar. Nej, det är som att titta in en stund på en helt vanlig familj.
Det är en film som jag verkligen kan rekomendera om man är villig att öppna upp sinnet för en udda men charmig familj.
Kommentera