Detta var nästan tre timmar jag aldrig får tillbaka.
Har du tänkt se filmen och inte vill veta något om handlingen. Sluta läs nu.
Jag har aldrig varit någon större vän av Tarantinos filmer och nu ännu mindre. Det här bara för långt och tråkigt. Det blir nog den sista filmen av honom jag ser.
Filmen handlar om B-skådisen Rick Dalton, Leonard Di Caprio, på nedåtgående och hans stuntman och allt-i-allo Cliff Booth, Brad Pitt.
Man får se mycket av Ricks filmer. Det är filmer i filmen som bara håller på och håller på och inget tillför.
Här finns långa tillbakablickar. En om hur Cliff tvingats sluta jobba med en regissör pga att han spöar upp Bruce Lee.
Filmen är två timmar och fyrtioen minuter lång. Hade kunnat kortats ner med en timma. Minst.
Tarantino älskar scener där folk kör bil igenom Los Angeles och lyssnar till musik för det finns alldeles för många sådana scener som bara håller på och håller på.
Tempot är makligt och alla scener utdragna till evigheters evigheter. Utan en scen mot slutet då en berättarröst berättar om Ricks filmkarriär med spagettiewesterns i Italien. Då går det helt plötsligt jättefort. Men trots detta hinns det visas scener från hans filmer.
Här myllrar av kända skådespelare som spelar kända skådespelare eller i alla fall skådespelare. Jag hinner inte känna igen alla. En del har bara några sekunder på bioduken.
Här finns också en sidohistoria om Charles Manson, hans hjärntvättade änglar, Sharon Tate och Roman Polanski. Likt i Inglorius Basterds, där han sköt ihjäl Adolf Hitler, ändrar han på verkliga händelser. Känns otroligt konstigt. Men i slutscenen känner man igen Tarantino då filmen helt plötsligt blir fruktansvärt våldsam.
Margot Robbie behöver inte överanstränga sig som Sharon Tate, hon går mest bara runt och ler vackert.
Filmen kommer säkert överösas med diverse priser då Hollywood älskar filmer om dem själva. Visst Leonard är bra som den labile och osäkre Rick Dalton men jag känner inte för honom det minsta. Han är så otroligt självupptagen. Den ende som är lite mer normal är Brad Pitts Cliff Booth. Men det hjälper inte för att rädda filmen.
Det enda positiva jag kan säga om den att trots sitt lugna tempo och överlånga scener, så går den ändå trots allt rätt fort. För helt plötsligt är den bara slut.
Det som ska vara den stora twisten på slutet känns bara konstig
Under eftertexten kommer det reklamfilmer med Rick Dalton. Jag blir så trött. Det är så mycket filmer i filmen att själva filmens handling liksom bara försvinner. Hade varit bättre om Tarantino koncentrerat sig på den egentliga handligen istället för att komma upp med handlingen till Rick Daltons filmer.
Nej, det blir inga mer Tarantinofilmer för mig. Jag förstår inte hans storhet alls. Antingen är det fruktansvärt överdrivet våldsamt eller så pratas det i sju evigheter.
Suck!
Once Upon A Time In Hollywood,
Kommentera