Alla har sina hemliga svampställen som de vägrar att tala om var de är för andra.
Jag har ett hemligt ställe jag också men inte för att jag vägrar tala om var det är. Nej. Det är så hemligt att jag själv har svårt att hitta till det. Inte har det blivit bättre när skoghuggarna har varit ute och ändrat om naturmärken.
Jag irrar runt varenda gång en stund innan jag till slut trillar på det. Varje gång kan jag konstatera att ingen mer än jag vet var det är. Ett annat ställe inte långt därifrån plockas det massor i men aldrig här.
Jag är ingen större fantast av kantareller nu mera. Föråt mig för några år sedan då en regnig sommar gav sanslöst med svamp. Jag hade kantareller i nästan allting och till slut ville jag inte känna smaken en enda gång till. För att inte tala om hur sanslöst tråkigt det är att rensa. Jag är tyvärr inte så duktig att jag rensa på plats och ställe.
Men det är fortfarande väldigt roligt att plocka. Hur lycklig blir man inte när man ser de gula svamparna och det verkligen är en svamp och inte ett höstgult löv. Så jag blev jätteglad när jag hittade massor av svamp. Kunde sitta och plocka, orkade inte stå som en fällekniv, på ett ställe och nästan fylla påsen.
En kompis hade vägarna förbi och tog hand om påsen så jag slapp att äta den. Det gjorde kompisen glad och mej också...
Kommentera