Årets andra resa till Simonstorp blev som vanligt väldigt lyckad. 
Vi började, som vanligt, med fika vid Albacken i Mjölby. 
Med liten piffig duk och medhavd fika fick vi en bra start på dagen. Vanligtvis brukar vi dra raka vägen upp till Simonstorp efter fikat och sedan hitta på lite under hemresan. Idag frångick vi det och tog vägen över Motala till Ljungsbro och Cloetta.
Vi var där för att syster ville köpa Juleskum men de hade inte plockat fram dem än. Tack o lov hörde en i personalen vårt prat och gick ut på lagret och hämtade en ask. De skulle inte börja säljas först nästa vecka men en pall hade kommit. Detta uppmärksammade ännu en kund. Han var i närheten av Ljungsbro för att jaga och hade en hel lista över saker hans skulle köpa. Så han köpte fyra askar juleskum. 
Jag handlade som vanligt lakritsdäck. Älskar dem och de är lite svåra att få tag på. Glada och nöjda åkte vi vidare mot Simonstorp.
Till slut kom vi fram till den underbara lilla kyrkan. Solen strålade och det var fantastiskt vackert på kyrkogården. Syster planterade medan vi stod och tittade på. Som äldst fick hon ta ansvaret medan småsyskonen nojsade runt ;)
Vår tradition att åka till Simonstorp ett par gånger om året har pågått i en herrans massa år nu och det är lika trevligt varje gång det händer. Vi behöver egentligen inte åka dit och plantera, kyrkan ansvarar för omplanteringen. Men vi är så vana att åka dit att vi inte kan sluta.
Nästa stopp hällristningarna i Norrköping. I alla år har jag sett skylten längs med vägen och aldrig tänkt på att stanna. Men i år gjorde vi slag i saken. Hittade på nätet att Norrköping är den stad i världen som har flest hällristningar inom stadsgränsen. Hela 7000 ristningar finns utspridda runt staden. Vi nöjde oss med att titta på de ca 60 som finns vid Himelstalundsbadet. 
Först hittade vi inga på stenhällarna och när vi väl fick syn på ett par blev vi lite besvikna. De var så svagt röda och lite svåra att tyda. Sedan upptäckte vi massor, mest överallt. Man fick verkligen titta var man satt fötterna. Då gick humöret upp och det var riktigt häftigt att se alla gamla ristningar. De är runt 3000 år gamla. Det var båtar, människorfötter, björnspår, vildsvinsjakt och jag vet inte allt. Helt otroligt att de fortfarande syns, så lång tid efteråt. Lite kul dock. Klottrat har folk gjort i alla tider.
Det drog ut lite på tiden men till slut kom vi fram till Café Belvederen i Linköpings Trädgårdsförening. Vi har varit här förut men då var inte mellansyster med och vi ville åka hit igen. Det är otroligt mysigt, god mat och här var pappa och mamma när de dejtade 1955.
Sedan blev det raka vägen hem efter en rolig dag tillsammans med far och systrar.
 

Kommentera

Publiceras ej