Idag har jag tagit över gravrätten till min älskade gammelmosters grav. Det känns så vuxet på något sätt.
Betyder det att jag är gammal nu? Det har alltid kännts på något vis som om sådant tillhör den äldre generationen. Att när man tar ansvar för en grav, då är man gammal eller i alla fall väldigt vuxen.
Problemet är att jag är snart är i den äldre generationen, den älsta. Det är bara far, faster och farbror kvar sedan är mina systrar och jag de gamla.
Ok, jag är i den nedre kanten på den generationen men ändå är jag ingen ungdom länge. Det var väldigt länge sedan jag tillhörde DEN generationen. Att jag fortfarande älskar att gå på hjärndöda actionfilmer betyder inte att jag är ung.
De grå, nä, jag skulle nog hellre sänga de vita, håren breder ut sig och rynkorna blir fler. Nu är vi tack o lov inte speciellt rynkiga i min familj, inte ens pappa 87 år gammal är speciellt rynkig. Mamma var inte mycket rynkig heller. Hoppas det betyder att vi har bra gener.
Ibland känner jag mig väldigt gammal. Man kommer ihåg eller har använt saker som numera finns på museum. Andra gånger tycker jag att jag fortfarande har min ungdom kvar. Typ vid alla biobesöken. Fast det händer ju rätt ofta att jag är den äldsta i salongen. Vill jag känna mig extremt ung, då får jag gå på filmer som tilltalar de gamla.
Det är både roligt och lite pinsamt att bli tilltalad med orden att här kommer flickan. Jag är trots allt över femtio. När de säger att det är så trevligt när ungdomarna är med. Fast det är klart, är man själv runt nio är ju femtio ungt.
Så får jag lite åldersnoja får jag söka upp lite gamlingar och så känner jag mig "ung" igen.
Kommentera