Idag kom beslutet om att jag beviljats hel sjukersättning från o med november 2012, då läkarutlåtandet gjordes.
Allt har gått så fort att jag inte riktigt vågat tro på att det verkligen stämde.
Men idag har jag då fått pappret i min hand. Utlåtandet är ganska så långt men min läkare hänvisar till att sjukdomstillståndet är livslångt. Försäkringskassan bedömer att ytterligare midicinska eller arbetslivinriktade åtgärder inte skulle kunna förbättra mina möjligheter att klara av ett förvärvsarbete i viss omfattning.
 
 Skönt att inte behöva oroa sig över vad Försäkringskassan kan hitta på. Nu kommer inget att göras förrän om tre år. Då det görs en ny utredning. Men den behöver jag inte engagera mig mycket i har min handledare sagt. Den utförs automatiskt. 
Får också till o med lite mer pengar nu än innan. Ersättningen grundas på vad jag tjänade när jag jobbade, inte på vad jag fått nu. Det blir ingen enorm summa mer, men lite är bättre än inget. Det tråkiga i det hela är jag är inte ens är 50, tre år kvar, och jag kommer aldrig jobba mera. Om de nu inte hittar någon superkur. Framtiden känns väldigt lång eller hur jag nu ska uttrycka mig. Många dagar men inget arbete. Tur jag har mitt broderande att ta till. Då går dagarna lite fortare och jag sitter inte och grubblar när jag syr. Skulle dagarna kännas jobbiga är det till att kela med katten. Finns inget så avkopplande som att kela med en katt som spinner så hon vibrerar. En liten vandrande terapistund.

Kommentera

Publiceras ej