Idag har syster och jag varit på runstenssafari. Vi hade hur roligt som helst.
Syster fick idén efter att ha sett en artikel i Vision Höglandet om runstenar.
Med tidningen i högsta hugg gav vi oss iväg mot Sävsjö där merparten av runstenarna nämnda i artikeln var.
Det myllrar av gamla fornminnen i Småland och Sverige. Vi besökte bara några stycketn av tusentals som finns. Vi hittade även en som inte var med i tidningen. Det gällde att ha ögonen med sig för att se de små blå skyltarna som talade om att här finns runstenar.
Tack o lov hade vi en noggrann vägbeskrivning i tidningen. För alla var inte lätta att hitta.
En sten kom vi inte fram till. Vi gav upp sista biten då vi skulle fått krypa under elstängsel in i kohage med högt gräs och upptrampad lera. Men vägen dit var nästan värd resan.
"Kör gamal vägen från Sävsjö förbi Vallsjö Kyrka. 500 m öster om kyrkan, tag norr vid vägskylt Uppåkra. Kör vägen till Uppåkra ca 2 km. Vid Uppåkra Gård tag till höger och kör förbi ladugården. Forstätt 300 m åt sydöst. Vid krönet och vid vägkors finns skylt Runsten. Stenen står 150 m åt söder i skogsmark."
Uppåkra Gård var ett fint ställe men det kändes lite konstigt att vara inne på gården och köra.
Vi fikade vid Nävesjös lilla fina kyrka. Innan vi letade vidare efter fler runstenar. Vid Komstad fick vi åter gå igen en kohage men här var det betydligt lättare att gå och ungdjuren vänligt nyfikna. Vråes sten som är nära tre meter hög står vid Västragårds Gravfält. En vacker plats vid en liten sjö.
Vi passade också på att besöka Torsa Stenar. En plats jag aldrig varit på trots att det ligger så nära hemma. Väldigt fint och välskött. På vägen till vår sista runsten för dagen hamnade vi också på ännu ett gravfält. Här fanns 38 dommarringar av 49 stycken runt Flisby. Ytterligare en väacker plats.
Sunnerängastenen var klart den absolut finaste av stenarna vi såg idag. Lite mer utsmyckad än de andra. Här träffade vi på två stycken pratglada herrar. De skulle ta ner ett träd som låg över skogsvägen lite längre bort från runstenen. Det var på den ene herrens mark vi stod.
Runstenar är så fascinerande. De har stått på samma plats i över tusen år och runorna syns fortfarande klart och tydligt. Syster försökte känna vibrationer från dåtiden men lyckades sådär. Jag nöjde mig med att förundras över uthålligheten att knacka in tecknen och bilderna i stenarna. En del stenar var fraktade till platserna de rests på. Texterna korta och koncisa. "Vråe satte denna sten ifter Gunne sn broder. Han dog i England."
Den fina sista stenen hade Carl von Linné passerat flera gånger och även ryss på slutet av 1700-talet hade dokumenterat sitt besök på platsen. Den var värkligen väl värd att besökåda.
Det var de alla men den var mer speciell med sina ornament.
Så roligt att hitta på något lite annorlunda och inte allt för långt bort. En riktig härlig hemesterdag.