Efter två dagar av så mycket oväsen att jag inte ens kunde höra mig själv tänka. Så är det nu tyst, alldeles tyst. Så underbart tyst.
Två dagar av sanslöst mycket oljud. Att skära sönder ett gjutjärnsrör som går från källare till tak tar otroligt mycket tid och det görs bara under gräsligt mycket oväsen. Det har brakat, hamrats, hackats och dunkats. Hela huset har vibrerat av alla oljud.
Röran och oljuden har gjort att jag har varit jättedålig. Att behöva springa runt och leta efter saker är inget min stackars överbelastade hjärna klarar. Får gå på toa på nedervåningen och duscha i källaren. Det är folk överallt.
Att det aldrig är lugnt gör mig knasig. Vila fick jag passa på att göra när de tog lunch. Somnade gjorde jag inte men jag fick i alla fall lite stillsam vila.
Nu har jag tre dagars lugn innan de kommer tillbaka på måndag. 
Just nu är det väldigt jobbigt men det kommer bli bra när det är färdigt.
 
 

Kommentera

Publiceras ej