Började skanna in bilderna från en klassresa och upptäckte att det i år är det 35 år sedan min första riktiga utlandsresa. Dvs utanför Skandinavien.
Jag följde med på klassresa till Ibiza när jag slutade gymnasiet. Enda anledning till att jag följde med var för att jag ville resa utomlands. Flyga för fösta gången. Jag hade noll gemensamt med mina medresenärer. De skulle bara dit för att festa och supa och kanske sola lite. Mina kompisar i klassen hade valt att inte följa med. Men jag ville så gärna ut och resa att jag inte brydde mig var resan gick. Vi hade samlat ihop pengar till resan under de två studieåren på Distributions- och kontorslinjen på Brinellskolan i Nässjö.
 
Jag följde med dem ut och dansade men jag drack inget. Jag dansade och hade roligt ändå. Dagtid höll jag mig lite då och då för mig själv. Traskade själv runt San Antonio när de andra låg och nyktrade till vid poolen.
Eftersom vi var en skock tjejer drog vi uppmärksamheten till oss var vi än kom. Ett par stycken av mina klasskamrater fick ihop det med några spanjorer som jobbade på discot som vi för det mesta hängde på, på kvällarna. De hade ett hotellrum som de tog med sig tjejerna.
Vi hängde dock mest med ett grabbgäng från Mariestad och jag lärde känna några grabbar från Sundsvall. De söp inte till det som de flesta andra utan var ganska så lugna. Blev lite kär i en av dem. 
Klippön Ibiza har väldigt få naturliga stränder. Så vid ett tillfälle tog vi en båt ut till en strand. Vi åkte också med en bussresa till Ibiza City. Men mest låg vi vid hotellets pool under dagarna och festade på kvällarna. Vid ett tillfälle hade en av oss fått något skumt i en drink. Hon var helt konstig när vi var och badade. Tack o lov hade hon aldrig kommit bort från oss, var aldrig ensam. Så det hände aldrig henne något. Kunde gått illa annars.
 
Givetvis var det jag som blev sjuk. Var väl för att jag inte drack någon sprit. Jag fick jättehög feber och de blev tvungna att tillkalla läkare som gav mig en mycket smärtsam spruta. Den hjälpte dock för nästa dag mådde jag bra igen. Ingen aning om vad det var jag fått. Det var inget som gav mig några men i alla fall. Kommer ihåg att inte ville nattportiern öppna rummet för några av mina medresenärer som bodde i ett annat rum, för han menade att jag bara var full. Har ingen aning om hur det kommer sig att de fick reda på att jag var sjuk. För jag blev det på kvällen. Då var ju de andra ute och festade. Kanske kände jag mig dålig tidigare under kvällen och de kanske såg till att de två grabbar som också var med på resan, men som höll sig helt för sig själva, skulle kolla upp mig lite då och då.
 
Kan inte påstå att det var den bästa resa jag någonsin varit ute på men den var första och med det så har den en liten speciell plats i hjärtat. Kan jag säga att den var startskottet vad som senare komma skulle? Vad den var så var den en upplevelse.
Kommer ihåg hur vi på vägen hem landade på Arlanda vid halvetttiden på natten. Vi skulle ta tåget till Nässjö nästa orgon. Vi sov några timmar i några soffor i en hörn i några timmar innan vi tog första bussen in till Centralen. Fick vänta lite innan den öppnade och sedan fick vi vänta lite till innan tåget gick. Vi fick genast sällskap av ett knippe alkisar där vi satt och halvsov på några soffor i den stora hallen.
 
 

Kommentera

Publiceras ej