Det märks att Eddie börjar bli till åren nu. Tio år i år.
Han haltar lite och han far inte längre runt som en galning hela tiden. Han har också fått för sig en massa idéer. När han inte vill göra något går det inte att få honom att ändra sig. Han bara står och tittar på mig och sedan går han dit han vill.
Är matte hemma följer han längre inte med mig ut och går. Inte lönt att försöka. Nu kutar han oftast hem så fort vänder tillbaka, även om matte inte är hemma. Han får sitta på trappen och vänta länge innan jag kommer dit.
Han vägrar också ibland att följa med efter att vi hämtat Abbe.
När jag gett dem tillåtelse att lämna trädgården far han iväg som bara den för att i nästa sekunde krypa tillbaka in under staketet och vägra följa med. Då sätter han sig vid trappen och tittar på oss när jag traskar iväg med Abbe en kort bit uppåt vägen.
Behöver aldrig oroa mig över att han rymmer. För försvinner han så är det alltid för att kuta hem.
En gång vägrade han dock att följa med mig hem utan ville stanna kvar hos Abbe. Gick inte att få med honom, så det var bara att lämna honom.
En annan gång hade han bott hos Abbe i tre dagar och vägrade att gå tillbaka in igen efter promenaden. Sprang istället hem till sig som ett skållat troll.
Han är så go den lille grisen. Ett härligt promenadsällskap.
Kommentera