Vad är det som gör att en del människor är morgonpigga och en del kvällspigga?
Det är så konstigt att man kan vara så olika och så inställd på olika tider på dygnet. Jag är av naturen kvällsmänniska medan systeryster är extrem morgonmänniska.
Jag har svårt att fungera normalt före elva på dagen. Allt känns tungt och jobbigt.
När jag bodde i Göteborg hamnade jag av någon konstig anledning, jag hade aldrig sökt den, tidiga gruppen på Swebus. Det vill säga, jag fick gå upp 2.45 varje morgon för att sedan börja jobba strax efter fyra. Det var hemskt. Till slut höll jag på att kollapsa. Så när jag flyttade hem till staden i Vätterns södra ände, så valde jag att bara köra kvällar. Var hur glad och trevlig som helst.
Sedan fick jag troligen ett knepigt hjärnsläpp av någon anledning, för jag fick för mig att jag skulle köra blandat en vinter. Gick inte alls, jag körde emot med bussen flera gånger, något som aldrig hände när jag jobbade kväll. Jag var så otrevlig på morgonen ibland att flera kollegor var rädd för mig. Jag gick givetvis tillbaka till att bara köra kvällar efter den hemska vintern. För att aldrig köra någon tidig morgon. Då var jag idel solksken igen.
Jag kan gå upp tidigt på morgonen om jag så måste, men inte under någon längre tid. Då blir jag fullständigt tossig. Nej, att själv, nåja har ju katt, få vakna en bit in på morgonen och sedan inte behöva kuta upp direkt är det absolut bästa.
Kvällarna är jag oftast så pigg på att jag får tvinga mig att gå och lägga mig till slut. Kan inte sitta uppe hela nätterna igenom.
Så vad är det som gör att vissa inte kan fungera på morgonen, medan andra är hur avskyvärt pigga som helst vid den okristliga tiden på dygnet? Vad är det som gör att jag kan vara uppe halva natten medan andra somnar framför teven halv åtta?
Något att fundera över.
Kommentera